I oräkneliga inlägg här på bloggen har jag pratat om vikten av att vara psykologisk förberedd på en kris, katastrof eller SHTF om man så nu vill. Men effekterna på det mänskliga psyket kan vara många och manifestera sig på en mängd olika sätt beroende på vad som händer, vem som drabbas och dennes situation i livet när det händer.
Att tro att man vet hur man kommer att reagera i en given situation är naivt och visar om inte annat på en brist på självinsikt. Något jag själv fått erfara minst tre gånger de senaste nio månaderna. Först efter trafikolyckan, sedan när min far gick bort och nu med flytten.
Även om flytten inte på något sätt är en kris i klassisk bemärkelse så är det omtumlande och just nu mest kantat av sorg och saknad. Jag genomgår en omställning i mitt liv av en magnitud jag inte kunde föreställa mig. Den fysiska reaktionen är på sätt och vis lik den efter trafikolyckan; trötthet, utmattning, tappad aptit, svårt att fokusera. Psykologiskt är det en helt annan sak. Efter olyckan var jag rädd och arg. Nu är jag mest ledsen.
Man ska inte underskatta kraften i känslor. På gott och på ont styrs vi av dessa. För den som är nyfiken brukar man inom psykologin tala om affekt, känsla, emotion och sinnesstämning. Där en affekt är en biologisk process i hjärnan som kan liknas vid en instinkt och triggas vid olika händelser. Vanligtvis brukar man dela upp dessa affekter i nio grundaffekter; glädje, nyfikenhet, överraskning, sorg, ilska, rädsla, skam, äckel och avsky.
När vi blir medvetna om en affekt blir det en känsla. En känsla har personliga drag och hur de upplevs skiftar från individ till individ. En emotion är kombinationen av affekt och känsla och är en tankeprocess där reflektioner, minnen och erfarenheter fortsätter att trigga affekten. Fortsätter detta under en längre tid brukar man tala om att det är en sinnesstämning.
Lite krasst kan man hävda att känslor är lika naturliga som vilka andra fysiologiska processer vi har i kroppen. När du behöver näring och energi blir du hungrig, precis som du blir glad att träffa en god vän. Känslor är naturliga och något vi alla behöver verktyg för att hantera, både våra egna känslor och andra människors.
Särskilt påtagligt blir detta under en kris och än mer så om skiten skulle träffa fläkten. Det finns så klart en rad verktyg att ta till för att hantera de känslomässiga effekterna av en kris. Kognitiv beteendeterapi och vidareutvecklingen dialektisk beteendeterapi är två sådana verktyg, men i dessa kräver utbildning, erfarenhet och tid. Det är inte särskilt troligt att det finns en beteendevetare att tillgå om skiten träffar fläkten.
En grundförutsättning kommer just att vara tid. Jag har påpekat detta tidigare. Tiden att bearbeta sina känslor, att komma till en acceptans och kunna gå vidare. Just den tiden kommer vara avgörande. Precis som det tar tid för ett fysiskt sår att läka kommer det ta tid att läka de psykologiska effekterna.
Här kan det vara på sin plats att påpeka att det troligtvis inte kommer finnas tillgång till psykofarmaka, vilket ytterligare riskerar öka problematiken då många redan idag är beroende av dessa läkemedel för att leva ett någorlunda normalt liv. 2014 behandlades 876945 patienter med antidepressiva medel. Detta alltså innan ett tilltänkt SHTF-scenario.
Vi är mer komplicerade än vi vill tro och vi lever i en ständigt mer komplicerad och sårbar värld. Att försöka förutspå effekterna av att SHTF är nästan omöjligt och ju mer man funderar kring det, ju mer blir det uppenbart hur fruktansvärt det riskerar bli. Bara en dåre önskar att något sådant sker. Den kloke hoppas på det bästa med förbereder sig på det värsta.