Vulkanutbrotts styrka mäts i ett index kallat Volcanic Explosivity Index (VEI), på svenska vulkanexplosivitetsindex. Klassificeringen tar hänsyn till volymen pyroklastiskt material som vulkanen kastar ut, höjden på askplymen och längden på utbrottet. Skalan går från 0 till 8, där 0 är det lägsta och minst farliga utbrottet (icke-explosivt) medans 8 är det störta och farligaste (apokalyptiskt). Utbrottet som Eyjafjallajökull stod för 2010 klassades som VEI 4 (kataklysmiskt) och beräknas kunna ske mer än vart tionde år, någonstans i världen. Alltså något ganska vanligt förekommande.
Farorna med ett vulkanutbrott är många. De mest uppenbara är för de som befinner sig i utbrottets närhet. Men det största faran kommer inte från lava som sakta flyter ner från vulkanen utan från det pyroklastiska flöde som föregår själva utbrottet. Detta moln av aska, giftiga gaser och sten rör sig väldigt fort (upp till 700 km/h) och är fruktansvärt varmt (upp till 1100 grader C). Beroende på utbrottets magnitud kan radien inom vilket det pyroklastiska flödet når variera från under 100 meter (VEI 0) till upp till över 25 kilometer (VEI 8). Ingenting kan överleva inom denna radie när det pyroklastiska flödet drar fram.
Sett ur ett globalt perspektiv bor förhållandevis få människor i riskzonen för att drabbas av de direkta effekterna av ett vulkanutbrott, även ett av de mer kraftiga. Men det är inte de direkta effekterna som vi här uppe i norden behöver oroa oss för. Trots allt finns det inga riktigt stora vulkaner direkt under våra fötter. Det som verkligen ställer till den vulkaniska askan som slungas upp i atmosfären och sprids över enorma områden. Givetvis blir effekten mer allvarlig ju större utbrottet är. 15 april 1815, på den Indonesiska ön Sumbawa, exploderade supervulkanen Tambora. Utbrottet har beräknats som ett VEI 7 och slungade ut mellan 100 och 160 kubikkilometer aska. Detta askmoln spred sig runt om hela jordklotet och 1816 kallas för ”året utan sommar”. Missväxt, sjukdom och död följde till följd av en temperaturen sjönk med mellan 0,4 -0,7 grader då askan i atmosfären blockerade solens strålning att värma jorden och partiklarna band upp fukt vilket bidrog till extrem torka på sina håll på grund av uteblivet regn. Detta påverkade även oss i Sverige och effekterna lade sig inte förrän efter flera år. Enligt rapporter från den tiden varierade vädret extremt med snö bland annat mitt i sommaren. Ett utbrott liknande Tambora beräknas ske oftare än vart 1000:e år.
Att överleva ett VEI 8-utbrott ter sig osannolikt. Inte på grund av de direkta effekterna utan av de klimatförändringar som följer. Rent krasst kommer det inte att gå att odla, jaga, fiska annat än i mycket begränsad omfattning. Vatten kommer att kontamineras av aska och vulkanaska är mycket farligt. All luft måste också filtreras då askan annars lägger sig som ett sediment i lungorna som inte går att hosta upp eller på annat sätt få bort. Det som gör det hela så överväldigande är tidsaspekten. Det kanske hade gått att klara under en kortare tid, men nu pratar vi många, många år innan askmolnet lägger sig samt ännu längre tid med extrem kyla.
Med det sagt finns det ingen som med säkerhet kan säga exakt hur ett sådant scenario skulle utspela sig. Det beror på massor med variabler och att bara ge upp för att något sådant sker är ju lite kontraproduktivt om man ska kalla sig prepper. Dock bör man vara mycket medveten om risker, konsekvenser och sannolikheter. Det finns säkert väldigt mycket mer att tillägga och jag hävdar verkligen inte att jag kan allt, eller ens en bråkdel, kring ämnet. Dock verkar alla forskare helt överens om att ett VEI 8-utbrott kommer att ske, någon gång i framtiden. Frågan är bara när.