Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om och så lite energi till att göra det. Även om ljuset nu återvänt och livet över lag känns lite lättare så äts väldigt mycket upp av allt runt omkring mig. En intressant iakttagelse är att så många är sjuka i influensan, men trots mitt (via medicin) nedsatta immunförsvar så har jag lyckats klara mig. Dock betyder det att jag fått täcka upp för kollegor på jobbet som är sjuka, samt att allt går mycket mer sakta hos kunder som också ligger hemma däckade.
De senaste två veckorna har till stor del ägnats åt kläder och det-där-som-jag-konsekvent-vägrar-skriva-om. Jag gjorde en liten rensning av kläder som ändå snart är dags att byta ut och packade ner dessa för transport upp till BOL Norr. Även om kläder är slitna så duger de gott att ha vid ett SHTF. På så sätt kastar jag nästan aldrig gamla kläder, utan bygger sakta upp en extra garderob i stugan. Det är inte bara bra att ha om skiten skulle träffa fläkten utan även om man skulle behöva ett extra ombyte när man är där uppe och skrotar. Faktum är att jag även har kläder av andra storlekar än min egen, så att även gäster kan ha möjlighet att byta kläder om så behövs. Inga mängder, men ändå bättre än inget.
Saker att införskaffa bockas sakta av, punkt för punkt. Listan är lång men känns alltid skönt att bocka av en punkt eller två. Exempelvis köpte jag en fodertunna med lock för att i framtiden ha till, just det, djurfoder. Nu är dessa rätt stora och jag har en liten bil, så jag fick bara med mig en. Men som vanligt är det bara att ta en sak i taget och vara konsekvent. Nästa vända tar jag en till och till slut har jag så många jag behöver. Det viktiga är att mota impulsen att ha allt nu i grind och inse att saker och ting tar tid innan man når målet. Prepping handlar för mig att göra lite hela tiden, när möjlighet ges och när de ekonomiska förutsättningarna finns där.
Nu väntar jag bara på att snön ska smälta så jag kan komma upp till BOL Norr med första laddningen saker som jag har samlat på mig under vintern. Tittar jag på snödjupet så är det 140 cm, vilket omöjliggör en transport upp. Allt jag kan göra är att vänta och hoppas på att våren gör ett snabbt och kraftfullt antågande.
Lite i taget men hela tiden är väl rätt tänkt. Bra med extra kläder, även andra storlekar! Det kan ju faktiskt dyka upp någon som behöver hjälp och som man kan tänka sig att hjälpa om man har möjlighet. Efter en längre tid så växer barn/ungdomar och då kan det vara bra att ha. Eftersom man aldrig egentligen kan veta när och vilka man kommer att bo med i ett SHTF så är nästan allt bra att spara om plats och möjlighet finnes. Om X antal år så kanske sonen din har fru och barn och jag antar att de är välkomna då 🙂
Även här har influensan härjat, hemma, på jobbet, i bekantskapskretsen. Verkar vara en envis och smittsam variant i år. Skönt att du har klarat dig!
Jag har också en liten reserv av kläder i min stuga, jag kallar dem för
stugakläder, lite halvdåliga med målarfärg både högt och lågt men helt perfekta att använda när jag bosatt mig i stugan under sommaren.
Reservkläder till besökare finns också men då utan målarfärg.