Nu har jag äntligen fått hem akrylskivorna, plisségardinerna och syreabsorbenterna. Att få hem akrylskivorna var mer problematiskt än trodde det skulle bli och jag kan lugnt konstatera att min tjänstebil är rätt så underdimensionerad. Men man får jobba med det man har att tillgå och det löste sig till slut. Nu längtar jag ännu mer upp till BOL Norr så jag kan testa om akrylskivorna passar, kan fungera som innanfönster och vad de i så fall ger för resultat.
Lite mer torrvaror har också blivit förpackade. Det blev ca 12 kg havregryn, 6 kg socker och 4 kg gula ärtor som förpackades. En titt på kaloriinventeringen visar att jag gott och väl ligger över målet att ha mat för två år. Det även var extrapris på Soldatens Ärtsoppa så jag köpte på mig ett gäng konserver att rotera med, och det är så jag planerar att göra framöver. Nu lovar jag att försöka släppa maten och istället fokusera på allt det andra.
I övrigt är det mest småsaker jag pysslar med. Det känns mest som att jag går och väntar på att få semester så jag kan få tillbringa lite mer tid uppe i stugan och kanske till och med få något vettigt gjort. Bland mycket annat så finns det underhållsarbete på byggnaderna som måste tas hand om innan nästa vinter och det vore väldigt skönt att komma igång på allvar med röjning och beredning av odlingslotter.
Men just nu känns det mesta bara frustrerande och helt ärligt finner jag väldigt lite glädje i något alls. Det är långa år kvar innan jag faktiskt kan flytta upp. Även om målet och drömmen är den samma vacklar min beslutsamhet just nu. Bristen på ork och energi är bedövande för inspirationen. Samtidigt vet jag, eller åtminstone hoppas jag, att det kommer vända när våren börjar sitt antågande. Fram tills dess gäller det bara att hålla ut.
Hämta lite kraft från dina följare! Dom kan gott låna ut lite….
Du var mig en riktig planerare… önskar att jag hade hälften av din entusiasm. Lycka till.
Tappa inte sugen, världen är redan full av tappade sugar!
Kör i din egen takt min vän !
Du är inte ensam tycker själv att livet är tungt, ensamt, har ingen ork eller livslust
Du kanske ska bjuda upp ett gäng utvalda preppervänner en helg och göra ett riktigt krafttag kring det som behövs göras. Brukar vara väldigt effektivt. Så har vi i bekantskapskretsen gjort när någons hus behöver målas om, någon behöver flytthjälp eller andra större jobb som kräver mycket ”mankraft”. Den som får hjälp står för maten. Har aldrig varit något problem hos oss och brukar dessutom vara kul. En typ av preppmeeting.
Hej Urvaken.
Hur tänker du på det här med Internet?
Funderar även du på att stänga ned alla sociala medier,twitter,blogg mm och ”bara leva”
utan att lägga tid på Internet ?
Själv är jag väldigt sugen, då jag upplever att Twitter har blivit som Facebook, dvs mer och mer hatiskt och dränerar en på energi.
Alla inlägg handlar om död,militär,INVANDRINGEN och INVANDRINGEN och …ja invandringen.
Känns som om det står mig upp i halsen så jag kräker.
Har även du fått nog av ”nätet ” ?
Sköt om dig !
Jag vet inte om jag fått nog av internet, men jag ser vart det är på väg. Att hålla sig borta från sociala medier gör jag redan rätt mycket, även om jag kollar av Twitter lite då och då. Generellt är jag rädd att framtidens internet inte alls kommer att vara igenkännligt från idag eller gårdagens. Nätneutraliteten vingklipps, allt du gör spåras redan om du inte vidtar rätt kraftfulla åtgärder, polariseringen i samhället återspeglas och förstärks både i sociala medier och på bloggar. Frågan är kanske mer när, än om, det är dags att klippa banden till nätet.
Ännu en aspekt på prepping som du nämner. Om kommunikationer (internet, telefon, post, radio m.m.) upphör eller starkt förminskas, hur uppehåller man livsviktiga kontakter med omgivningen!?