Alla vi som har planer på att ge oss av hemifrån vid händelse av en kris (bugga ut) har mycket att tänka på. En sådan sak, som kan tyckas trivial, slog mig när jag idag skulle gå ut med soporna och belysningen i trappuppgången var trasig. Det blir lätt väldigt, väldigt mörkt.
Man kan nog lätt förutsätta att avsaknad av elektricitet kommer att vara en av huvudorsakerna till att vilja bugga ut. Tittar jag på min egen situation så har jag en bil att packa i en sådan händelse. Givetvis måste jag få ner alla kassar, sopsäckar och lådor till bilen. Detta kan behövas göras i totalt mörker. Eller rättare sagt, utan hjälp av den vanliga belysningen. Den enda vettiga lösningen är att ha pannlampa för att inte riskera att ramla och riskera att göra sig riktigt illa. En ficklampa kan fungera och man bara har kassar att bära och således en hand fri.
Dock slutar inte mörkerproblematiken där. När väl allt är lastat i bilen kommer nästa utmaning. Det kommer inte att finnas någon gatubelysning. Det kommer heller inte att finnas någon annan belysning som kan ge en indikation om var man befinner sig under en bilresa. Exempelvis kommer varuhusens stora skyltar vara mörka längs vägarna, något som jag själv annars använder som omedveten navigation och orientering. Den enda hjälpen du kommer ha är strålkastarna från bilen och de vägskyltar du passerar. Och ja, jag förutsätter att GPS:er inte kommer att fungera, men gör de det så är det ett stort plus.
Nu vet jag inte hur vana ni läsare är vid mörkerkörning. Om ni inte är det uppmanar jag er att träna på det när tillfälle erbjuds. Det är väldigt ansträngande under längre sträckor, både för ögonen och rent mentalt att vara fullt koncentrerad. Beroende på hur långt man har till sin destination kan det vara klokt att i förväg ha god kännedom om var det finns rastplatser längs vägen och sätt att hitta dom även om det är totalt kolsvart ute.
Hej Jag bor på landet och när det gäller mörkerkörning så är jag expert på det eftersom jag även körde i beckmörkret på den tiden som det inte fanns mobiltelefoner. När bilen stoppade mitt i skogen så fick jag börja och gå de kilometrarna som var kvar. Då kunde man tex titta upp
på den mörka himlen som var lite ljusare där vägen gick så man inte ramlade ner i diket. En gång så körde jag en Volvo Amazon över Hungerudsvägen i Dalsland när generatorn och batteriet la av. då hade jag en ficklampa som jag lyste med i vänster dike genom sidorutan.
Då kunde jag följa vägen. istället för att samla och leka så tycker jag att ni ska skaffa er livserfarenhet! Jag skulle kunna berätta för er i timtal hur ni ska överleva krig och kriser! Snöstormar hade vi gott om på 60-70 talet när vi blev insnöade utan telefon och ström. Ledningsstolparna låg som plocke pinn bortefter vägarna. Men vi klarade oss utmärkt med vedspisar mm. Jag tror att dagens ungdomar skulle få det oerhört svårt under en kris. för troligtvis kan man ej stirra i sin telefon då. Vi På landet av den gamla generationen är av hårdare virke!!
Samla och leka… som skrivits i föregående kommentar. Förstår inte vad du menar med det.
Här hos mig leks det då inte, det är fullt allvar.
Det du har skrivit om dagens ungdomar och deras chanser det håller jag med om till fullo.
Jag antar att vid en kris så blir det de som varit med ett tag som får ta över och sköta det
eventuella liv som blir klar. De mobilstirrande ungdomarna har fullt upp med att klara sin
abstinens av utebliven mobil så dem kan man inte räkna med att få hjälp från.
Hur jag fungerar i mörkret, ja det återstår att se, så länge bilen håller kommer jag att
komma till min destination, mörkt eller inte. Ute på landet är vi vana att köra utan att
se varuhusskyltar eller annan neonbelysning, det blir nog som vilken annan resa som helst
fast kanske med lite mer skräck på färden.
Det som oroar mig just nu är det jag läste på text-tv igår: vid en eventuell åtstramning vad
gäller importen av livsmedel så har Sverige bara ett lager som kommer att räcka
en vecka. Hur tänkte dom där?
Vem har tid att leka? Däremot skulle jag önska att jag hade mer tid och möjlighet att öva. Mörker håller jag med om att det skulle vara nyttigt att öva kring. Bor i stan så det är alltid ljust och det skulle bli stor omställning om det skulle bli bäcksvart. Att köra ut ur stan i totalt mörker skulle nog inte vara en rolig erfarenhet.
När det gäller livsmedelförsörjning så kan jag klara det med hjälp av fiskeutrustning såsom nät , mjärdar, gäddsaxar mm. Kött fixar jag med hjälp av mitt vapen. Ägg från mina hönor, grönsaker och potatis från trädgårdslandet som jag kan lagra i min jordkällare. Det enda jag behöver att lagra är salt och socker och kryddor och ev lite mediciner. Så ni kan fortsätta att leka och samla. Jag har varit beredd på kriser i samhället i hela mitt liv. Problemlösning är något som följer mig genom livet. När strömmen har gått så brukar jag lysa med traktorn så
att jag kan bära in veden.
Det är så klart helt suveränt om man redan är mer eller mindre självförsörjande och inte behöver börja från ruta ett. Men det är långt ifrån alla människor som är där. Trots allt lever vi i ett samhälle där merparten av alla människor bor i städer utan möjlighet till någon självförsörjning att tala om. Visst finns det sådana som målmedvetet arbetar för att kunna ta sig ur detta, men för väldigt många är det en praktisk omöjlighet. Däremot kan dessa människor göra väldigt mycket genom att ha en krisberedskap hemma för att klara samhällsstörningar. Att kalla detta för ”leka och samla” är bara provocerande. De flesta som på allvar ser långvariga krisscenarier agerar givetvis därefter också. Men man kan inte ha allt på en gång och då får man göra vad man kan med vad man har tills man når sina mål.
Det är ju så att jag ville provocera med mitt uttryck leka och samla. Ni som bor i städerna blir ju beroende av myndigheterna och
landsortsbefolkningens välvilja för att få ved mat mm. Men ni kan ju göra som man gjorde under andra världskriget ,plöja upp parkerna och sätta potatis. Min släkt fick skicka matpaket till släktingar i Göteborg och Oslo(ockuperat av tyskarna).Därför är det viktigt att man har en landsbygdspolitik som är vettig och inte bara gynnar storstadsområdena. Ni kan ju träna på att använda motorsåg tex,
Det tror jag ger mer överlevnad än att sitta och drömma om att samla och leka. Även kurser i ved hantering fiska, jakt. Matlagningkurser
behövs också eftersom
många Mc Donalds besökare i städerna inte har en aning om hur man fixar en måltid. Det är ju viktigt att kunna bidra med arbetsinsats om det blir en kris. då måste man ju ha de praktiska kunskaperna. Då lär det ju inte hjälpa hur många ficklampor mm som man har samlat. Det är dags att ni tänker om!
Skriv ner en vägbeskrivning som baseras på fasta referenspunkter som är lätta att identifiera i mörker och tid/avstånd. Har du exvis en avtagsväg som kan vara lite svår att upptäcka så titta bakåt i färdvägen och se om det finns någon bra referenspunkt och notera avståndet. Med hjälp av bilens trippmätare går det sedan lätt att veta när det är dags att hålla utkik. Färdas du till fots eller per cykel kanske det är enklare att notera den tid det normalt att färdas sträckan istället.
En variant av metoden använder jag mig alltid av när jag bor på hotell. ”Vänster, motsatt, 3” betyder för mig att närmaste nödutgång ligger till vänster när jag kommer ut från rummet. Nödutgången ligger på andra sidan korridoren och det är den tredje dörren. På så sätt kan jag känna mig fram till dörren om det är mörkt eller rökfyllt i korridoren.
Bra tips att använda bilens tripmätare!