Det är allmänt känt att det är korkat att skriva i affekt. Därför ska jag försöka tygla mina känslor och försöka vara någorlunda konstruktiv. Men dock kvarstår det faktum att idag kom droppen som fick bägaren att rinna över för mig. Sveriges finansminister Magdalena Andersson (s) deklarerar nu att flyktingkrisen ska finansieras med lånade pengar. Låt mig först vara tydlig; jag tycker att vi ska hjälpa människor i nöd, under förutsättning att vi kan. Med det menar jag att vi har ekonomiska och strukturella möjligheter. Ett överskott.
När man måste låna pengar finns det inget överskott utan motsatsen – ett underskott.
Det fantastiska i det hela är att det skulle finnas så mycket annat som skulle behöva ett tillskott i landet Svedala. Lärarlöner, sjukvårdens löner, försvaret, polisväsendet, infrastruktur (läs järnvägen) och så vidare ad infinitum. Men våra syltryggar till politiker väljer istället att låna pengar till en flyktingkris, där stora delar av EU dessutom väljer att bära en obefintlig del, medans Sverige och Tyskland ska spela humanitära stormakter och leva över våra tillgångar. Tyskland kanske har de ekonomiska musklerna, men inte vi i och med att vi måste låna pengar.
Att betala skatt är tufft, menade Mona Sahlin för många år sedan. Vi kommer alla att vara ena riktiga tuffingar då skattetrycket inte kommer att lätta ett uns med mer lån. Men det får vara bra nu. Det räcker nu. Det finns mycket bra som skattepengarna går till, det tänker jag inte hyckla med. Dock måste dårskapen få ett slut. Jag kan inte ekonomiskt stödja en regering som helt verkar ha tappat kontakten med verkligheten.
Mitt personliga sätt att protestera sammanfaller som tur är med prepping till viss del och många bollar är redan satta i rullning. Konkret är min plan nu att se till att så lite som möjligt av mina surt förvärvade kronor hamnar i Magdalena Anderssons intäktskolumn.
Steg ett är att bli skuldfri. Detta mål kommer att nås när jag säljer huset. Tyvärr kommer viss skatt att betalas i form av reavinstskatt. Det går inte riktigt att komma undan vad jag vet.
Steg två blir att minska min egen lön. Genom att ha minimerat utgifterna kan jag också gå ner i lön. När detta blir aktuellt kommer jag enbart att vara egenföretagare vilket gör det lätt att reglera uttaget av lön.
Steg tre är att minska momsutgifterna. Egenproducerade ägg istället för köpta. Egen odlade grönsaker och rotfrukter. Kanske kan visst arbete tas ut i natura. Eventuellt går det att idka byteshandel.
Några andra sätt ser jag inte att kunna protestera annat än vid val. Man brukar ju säga att man ska rösta med plånboken och det kommer jag att försöka göra även när det inte är val.