Markservice #prepperSE

Det känns skönt att kunna rapportera lite positiva saker för en gångs skull. Något som i dessa tider är en bristvara är annars just positiva nyheter. Om man lyfter blicken och tittar på världen som helhet är det svårt att hitta många ljusglimtar. Möjligen kommer många argumentera att utfallet av presidentvalet i USA är en sådan ljusglimt, men med över 100000 nya bekräftade Covid-19-fall per dygn i USA tycker jag nog att valet har fått en orimligt hög prioritet.

Lika så har spridningen av viruset tagit fart på allvar även i vår lilla ankdamm med hårdare restriktioner som följd. Jag skulle inte alls bli förvånad om detta kommer eskalera ytterligare och att det kommer införas rese-restriktioner/-förbud till jul och nyår. Faktum är att jag tar det som så pass troligt att jag just nu mentalt förbereder mig på att få ”fira” julen och nyår ensam i stugan.

På ett rent personligt plan går mycket åt rätt håll. Jag är nu nikotinfri. Det är fortfarande extremt tufft, men har ändå gått lättare än jag befarade. Måtte det nu hålla i sig och att det inte händer något mer traumatisk, trots allt är ju inte 2020 över än.

Vidare har jag kommit långt med allt som behövs göras med hemstället. Det är inte de stora sakerna som tar tid utan alla de hundratals små. Men jag kan nu beta av dom en efter en och istället för att behöva prioritera hårt kan jag nu med glädje konstatera att jag får undan mer än som tillkommer på listan över saker att göra.

Helgen har tillbringats åt markservice i olika former. Eftersom det var en underbart vacker dag igår bestämde jag mig för att vara ute i solen och jobba med marken. På många sätt är det som ren meditation att gå runt och skrota bland sly och buskar. Även om det blåste rätt friskt kunde jag när solen började gå ner bakom träden ändå konstatera att jag för första gången på väldigt länge kände mig helt till freds med livet.

Idag passade jag på att städa stugan ordentligt. Med två boenden så blir det också dubbelt så mycket markservice. Lyckligtvis (?) är jag ensam vilket gör att det bara är jag som skitar ner, om det är mycket att städa har jag bara mig själv att skylla. Det känns ändå viktigt att hela tiden hålla efter. Skulle skiten träffa fläkten har jag ingen större lust att lägga till städning på listan över saker att ta tag i det första som sker.

Nu inväntar jag i princip bara snön. Det är med skräckblandad förtjusning. Ljuset som snön ger är väldigt efterlängtat. Samtidigt vet jag att det minst sagt kommer bli en utmaning om det kommer rikligt med snö under en kortare period.