Känner ni? Känslan i magen? Den där oron som manar till att agera. Att ni bara måste ha just dom där sista förberedelserna eller kanske att skaffa ett beredskapslager över huvud taget. Media bombarderar oss med kris och krigsrubriker. På jobbet kring fikabordet är kollegorna oroliga. En oro som föder oro.
Det är bland annat för att slippa hamna i en sista minuten-hamstring som jag är prepper. Men det hjälper ju knappast den som nu känner hur paniken tilltar för varje nytt fall av coronaviruset som basuneras ut. Dock är det sämsta man kan göra att agera utan att tänka. Låt inte rubriker med ord som ”Coronakraschen”, ”Coronakaoset” och ”Coronachocken” påverka ditt rationella tänkande.
Sätt dig ner och gör en sammanställning över vad du har för resurser och hur du kan tänkas påverkas om till exempel blir tomt på hyllorna i matvarubutiken eller än värre, om området där du bor blir försatt i karantän. Vad har du hemma och vad behöver du komplettera med för att klara dig? Sikta på 3-4 veckors buffert – av allt du behöver; vatten, medicin, hygienartiklar, mat, sanitetsartiklar. Lyckligtvis är det osannolikt att elektricitet och kommunikationer kommer försvinna.
Åter igen, nyckeln ligger i att agera klokt och rationellt. Du kommer inte vara hjälp av att irra runt som en yr höna inne på Coop eller ICA och fylla kundvagnen med slumpmässiga varor. Allt det kommer göra är att gräva onödiga hål i plånboken och tillföra minimal nytta.
Ta ett djupt andetag, ta fram papper och penna och sätt dig i lugn och ro och fundera. Bry dig inte om vad andra säger och gör. Allas behov är individuella och alla har helt olika förutsättningar.
Jag har senaste 2 månaderna successivt ökat på mitt matförråd ytterligare. Kompletterat med klorin och lite annat för städning och personligt skydd som t ex fler engångshandskar. Idag har jag inhandlat 2-3 veckors mat till min 92-åriga mamma (som komplement till det hon redan har hemma). Är trygg med detta. Min oro ligger i att jag åker kollektivt till jobbet 3-4 dagar per vecka (med ett pendeltåg som kan ha personer från Arlanda ombord). Och min man träffar i sitt jobb ett hundratal personer varje kväll han jobbar (2-3 kvällar per vecka). Det är inte helt lätt att bara stanna hemma från jobbet. Även om det kanske är det jag vill i nuläget. Jag kan jobba hemma vissa dagar, inte min man. Jag grubblar över hur vi ska agera. Tycker informationen vi får i Sverige är usel. Följer dagligen Dr John Campbell på Youtube – den enda seriösa källa jag följer aktivt (men har är försiktig, ibland får man läsa mellan raderna). Han är saklig utan att skapa panik. Jag är inte så väldigt orolig för min egen skull, men jag kan bli en smittkälla som drabbar svagare individer i samhället.
Klokt o bra! Jag är en prepper själv o har sett minerna o skratten när man berättat det.men skratten har minskat o gått över till intresse.mycket bra att fler o fler verkar komma till insikt att vi lever i en kaotisk tid.