Det är lätt att tycka att ”samhället”, ”staten” eller någon annan ska lösa alla problem. Blir det strömavbrott ska elbolaget lösa problemet och dess konsekvenser. Slutar ditt bankkort fungera ska banken fixa det. Är internet nere är det baske mig min mänskliga rättighet att få tillbaka det ASAP. Eller? Att i Sverige 2015 påstå att alla vuxna människor har ett eget ansvar kan vara som att svära i kyrkan. Du betalar ju trots allt skatt och så betalar du för tjänster. Det är ju ett jättebra sätt att slippa undan ansvar. Någon annan tar ansvaret, bara du betalar.
I en perfekt värld skulle det säkert fungera utmärkt. Men, och det kanske förvånar någon, tyvärr lever vi inte i en perfekt värld. Saker händer som inte går att förutspå. Banker går i konkurs, IT-system havererar, stormar eller andra naturfenomen kan slå ut elen, stater blir överbelastade eller saknar resurser för att hantera kriser. Sker något oförutsett spelar det ingen roll hur mycket skatt eller premier du har betalat, saker kommer inte att fungera mer för det. Och där står du, utan el, vatten eller tillgång till pengarna på ditt konto.
Då kan du skylla på någon annan hur mycket du vill, det kommer inte att hjälpa dig ändå. Säkerligen jobbar ”någon annan” så fort, hårt och noggrant som de bara kan. Ändå kommer det att ta tid. Inget företag eller stat kan ha resurser direkt för en kris. Anledningen stavas ekonomi. Att till exempel ha 200 extra eltekniker som rullar tummarna 99% av tiden för att kunna sättas in vid en kris, går inte ihop ekonomiskt. Det borde alla vettiga människor förstå. Och det gör de flesta. När allt är normalt och fungerar.
Under tiden ”någon annan” jobbar med att lösa ditt (och andras) problem, vore det inte bättre att kunna klara sig själv? Utan att vara beroende av ”någon annan”. Faktum är att du inte bara uppmuntras till att klara dig utan t.ex el och vatten, det är din skyldighet. Nu finns det ingen lag som reglerar detta. Att följa upp en sådan skulle aldrig gå. Däremot bör varje människa med någon som helst självbevarelsedrift förstå detta ändå. Det finns bara en enda person på denna jord du kan lita på att se efter ditt eget bästa – du själv. Särskilt vid en krissituation.
I vissa länder är detta mer självklart än i andra. Och i länder som genomlidit kriser blir det väldigt tydligt vem/vilka du kan lita på. Det är inte ”någon annan”, det är dig själv. Framförhållning kallas det och de människor som har sådan klarar sig i regel alltid bättre än de som lever från dag till annan. Se på orkanen Katrina eller på människorna i Grekland. Exemplen är många, men att vara förberedd på det oförutsägbara borde vara lika självklart som att pensionsspara eller betala sin hemförsäkring.
Olyckligtvis verkar många, särskilt yngre människor, tro att allt löser sig ändå. Att ”någon annan” löser det åt dom. Verkligheten ser enligt min erfarenhet helt annorlunda ut. Tvärt om faktiskt.
