Efter en veckas melankoli börjar det så sakta räta upp sig. Stormen i huvudet har bedarrat och äntligen kan jag tänka någorlunda klart. Det är en underbart befriande känsla att återfå kraft och energi, som tidigare helt riktats inåt.
Då jag sedan december förra året egentligen inte investerat så mycket i mina förråd och i mitt preppande var det hög tid att äntligen fortsätta bygga ut dessa. 10 kg ris, 4 kg gulasch soppa och lite annat smått och gott som legat på inköpslistan allt för länge följde med hem.
Förutom förråden så har jag fått en del gjort här vid hemstället också. Mest röjande och det eviga jobbet att mala ner sly. Men det har varit skönt att ha något att göra som varit fysiskt och utomhus.
Det märks att det var länge sedan jag var här sist. Allt var igenvuxet när jag kom upp. Röjsågen har gått varm. Samtidigt är jag rätt säker på att detta blir lättare framöver eftersom jag kommer kunna hålla efter mer konsekvent. Det kanske heller inte skulle vara en så dum idé med en gräsklippare heller, modell slitstark arbetshäst.
På tisdag börjar det nya jobbet och då får jag även nycklarna till lägenheten. Det ska bli riktigt skönt att få undan allt som ska till lägenheten härifrån hemstället så jag får lite bättre ordning och lite mer ytor. Inte för att det är trångt, men jag ogillar att ha saker halvklara och se saker som jag vet inte hör hemma här.
En sak som är skönt är hur lätt det nu mer är att bo här. Omställningen sker omedelbart. Visst tar allt lite längre tid, som att värma vatten till dusch, disk och tvätt, men det kommer inte som en överraskning och vanan att planera dagarna därefter sitter i.
Med tankarna åter klara och fokuserade ser jag med spänning fram mot en höst som förhoppningsvis kommer innebära stora (och små) steg framåt mot det slutgiltiga målet.