På andra sidan pölen

Den 28 januari 2015 skrev jag om en tänkbar ekonomisk kollaps där den amerikanska dollarn tappar sitt värde. Då var den amerikanska statsskulden $17,894,944,500,000. Idag skriver vi 4 maj 2015, 63 dagar senare. Idag är den amerikanska statsskulden uppe på $18,212,067,000,000. På 63 dagar har USA alltså ökat sin statsskuld med $317,122,500,000 (”trehundrasjutton miljarder, etthundratjugotvå miljoner, femhundra tusen dollar”). I Svenska Kronor räknat blir det, med en dollarkurs på 8,4, SEK 2 663 829 000 000 (”två biljoner, sexhundrasextiotre miljarder, åttahundratjugonio miljoner kronor”).
I USA bor det 314 159 265 människor. Per capita har alltså skulden ökat med 8479 SEK från det att jag skrev mitt första inlägg tills idag, lite mer än två månader senare. Tänk om du personligen ökade din skuldsättning med lite mer än 4000 kr varje månad, bara för att ha råd att betala räntor och löpande utgifter för nästa månad. Och så fortsätter det i USA, månad efter månad. 2008 (innan finanskrisen) var den amerikanska statsskulden $10,000,000,000,000. Idag är den alltså inte långt ifrån dubbelt så stor. Hur länge kommer det att kunna fortgå?
Den som kan svara på den frågan kommer att bli väldigt rik. Tyvärr är jag inte en av dom. Men däremot är det lätt med logik att förstå att det inte kommer att kunna fortsätta i all oändlighet. Vad som händer sedan står skrivet i stjärnorna. Zero Hedge har sina teorier. Andra har mer sansade versioner. Klart är i alla fall att andra länder gör sig redo för att ta över efter dollarn. Mycket, nästan allt, pekar på Kina som nyligen startade Asian Infrastructure Investment Bank som kan (men inte måste) fungera som en konkurrent till IMF.
Dock behöver vi inte titta längre än till Eurozonen för att se sedelpressar gå varma, då ECB nu gör som USA och Japan, och dränker marknaden med nytryckta pengar via så kallade ”kvantitativa lättnader”. Och vår egen riksbank vill ju inte vara sämre dom, så även vi skapar nu nya fräscha SEK. Mer pengar i omlopp betyder att varje peng blir mindre värd. Så om du undrar varför du får mindre prepp för dina surt förvärvade pengar nästa gång, kan du tacka riksbanken. Men tro inte att det blir billigare om du väntar och gläd dig åt det du redan har i förrådet.

Alternativ BOL

Det finns alternativ till att köpa en sommarstuga och ha som Bug-Out-Location (BOL). Ett sådant kan vara att köpa mark och sedan gräva ner en sjöcontainer på marken. En sjöcontainer finns i olika mått; 10, 20 och 40 fot. Alla har samma bredd (2438 cm) och höjd (2591 cm), men olika längd. Den längsta på 40 fot ger en golvyta på 28 kvadrat meter. Vill man kan man sätta fler intill varandra, skära upp den ”dörr” och på så sätt få flera rum och utökat utrymme.
Som ett experiment gjorde jag en grov överslagskalkyl på vad det skulle kosta med en nedgrävd container samt mark kontra en färdig sommarstuga. I båda exemplen struntar jag initialt i vattenförsörjning då långt ifrån alla sommarstugor har vattenbrunn. Kostnaden för en mindre sommarstuga på ca 30 kvadratmeter ligger på ungefär 150000 kr. Självklart finns det både billigare och oändligt mycket dyrare, men för att ta något som verkar rimligt och som ligger i min geografiska närhet, samt att ha något att räkna på.
Priset för en begagnad 40 fots container ligger på ungefär 20000 kr + frakt som beror på var i landet du befinner dig. Priset för en bit mark i samma område som sommarstugan ligger på runt 75000 kr. Säg att container, frakt och mark kostar 100000 kr. Sedan tillkommer kostnad för grävning och dränering, men där har du 50000 kr upp till vad en sommarstuga skulle kosta. Givetvis tillkommer sedan kostnader för att inreda containern efter eget huvud och kanske lite ventilation?
Rent ekonomiskt är alltså alternativen relativt likvärdiga. Varför skulle man då vilja bo i en gammal container om SHTF? Inget säger att du faktiskt måste bo nere i containern. Du kan använda den som en jordkällare eller förråd och bo i ett tält ovan mark. Gör man det rätt kan den också fungera som en faraday cage som skyddar mot elektromagnetisk strålning och elektromagnetiska fält (t.ex en EMP) och fördelen med att ha den under mark är att den kommer att skydda mot (viss) strålning (så länge den är djupt nog ner).
Beroende på hur pysslig man känner sig så finns det alltså alternativ. Sedan är det upp till var och en att fundera på vad som fungerar bäst för en var. Personligen tyckte jag mest att det var ett intressant tankeexperiment.

Peak resources

Något att fundera på.

Den gångna veckan #preppfredag

Under veckan som gått har jag dels satt ihop en krislåda och dels påbörjat ett omfattande arbete av kunskaps-säkrning. Krislådan är klar och redo att användas. Batterier är kontrollerade och utbytta i alla ficklampor i lådan. Samtidigt passade jag på att kontrollera alla andra batteridrivna enheter och se till att de fungerade.
Vad gäller kunskaps-säkrningen så består det helt enkelt i att skriva ut mängder med böcker, guider och annan on-line information som kan vara svår eller omöjlig att komma åt vid ett SHTF-scenario. I detta tillkommer rätt mycket jobb. Dels ska informationen identifieras, införskaffas, skrivas ut och sedan sättas i pärmar. Ett tips är att om ni ska göra något liknande, köp hålat papper! Det är inte kul att sitta och manuellt hålslå lunta efter lunta.
Vad jag hittills skrivit ut är sådan information som jag ännu inte tagit till mig och som kan komma att vara till nytta på lite längre sikt. Exempelvis hur man bygger en bra kamin, guider för att odla olika grödor och växter, böcker om generell överlevnad i skog och mark, hur man bygger skyddsrum, handfläktar, filter etc.
Sedan har matförrådet utökats med fler konserver, socker och salt. Inga jätteinvesteringar utan inom budget och helt i linje med min plan att ta små, konsekventa steg i rätt riktning. Vidare har även viss medicin och förband lagts till. Till sist har jag flyttat över lite alkohol till förrådet. Detta består mest i starksprit som jag ändå inte kommer att dricka inom överskådlig tid, utan gör sig bättre i förrådet där det kan komma till nytta (förtäring eller byteshandel).
Till sist håller jag på att skriver på en föreläsning som jag ska hålla i Mälardalen i slutet av maj. Mer information om denna kommer jag att återkomma till senare när alla detaljer är klara, men som jag förstått det kommer föreläsningen att vara öppen och gratis för allmänheten, men kommer att kräva att man anmäler sig i förväg. Föreläsningen kommer att handla om prepping och vara i ca 1.5 timmar.

Krislåda

Om (när?) SHTF kan det lätt bli kaotiskt och förvirrat. Även om jag gått igenom näst intill oändliga scenarier i huvudet vet jag att det aldrig kommer att utspela sig som man föreställt sig. Hur väl jag än förbereder mig och hur organiserad jag tycker att mina förråd är, finns där alltid en rädsla att jag ska stå mitt i allt och rota igenom lådor efter vad jag behöver initialt. Därför har jag skapat en, i brist på bättre benämning, ”krislåda”. Tanken är att i den ska jag ha allt som kan tänkas behövas för den första timmen eller så, utan att behöva ens tänka på var olika saker kan tänkas finnas i förrådet.
I min krislåda har jag:

  • Pannlampa
  • Ficklampa
  • Kaliumjodid
  • Mineralvatten
  • Kniv
  • Tändare och tändstickor
  • Några värmeljus
  • Första förband kit
  • Radio (vevradion)
  • Batterier
  • Utskrifter av inventarielistor
  • Papper och pennor

Detta är alltså inte ett komplement till annan prepp utan bara ett sätt att organisera vad jag redan har på ett sätt som gör det lätt att hitta och komma åt.
Har ni idéer på andra saker att ha i lådan? Dela gärna med er i kommentarerna.

Kärnvapen-kväll

Ibland råkar man snubbla över guldkorn. Vill lite snabbt dela med mig av tre filmer som handlar om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Perspektivet är i samtliga filmer fokuserade på vad som händer i samhället under och efter det att ett kärnvapenkrig brutit ut. Threads och The War Game är producerade i Storbritannien medans The day after är från USA. Alla är dokumentär-draman, med mer eller mindre story.
Trots att filmerna är gamla är de fortfarande både skrämmande och relevanta. Tittar man på dom med sina prepper-glasögon på finns det rätt mycket att fundera kring. Konsekvenser på både lång och kort sikt. Hur människor kan tänkas reagera både som individer och som samhälle. Hur samhällsstrukturer och samhällsfunktioner slås ut och eventuellt återställs.
Hur vida filmerna stämmer överens med dagens vapen, politiska situation, vetenskapliga rön kring radioaktivitet etc låter jag vara osagt, men utifrån ett lekmannaperspektiv verkar det inte vara allt för osannolikt.
Filmerna är rätt krassa i och visuella i hur de presenteras och får en att tänka efter både en och två gånger. Själv blev jag rätt illa berörd och till mods.
The day after (1983): https://www.youtube.com/watch?v=YUEINQCKLHc
Threads (1984): https://vimeo.com/18781528
The War Game (1965): Hittar den inte lagligt på nätet.

När förråden tagit slut – del 2

Detta är en fortsättning/uppföljning av en tidigare post.
Vad ska du göra när du ätit upp din sista konserv ärtsoppa och när sista glaset bunkrat vatten är urdrucket? Som jag konstaterade i det tidigare inlägget har jag själv insett att jag inte hade särskilt mycket till plan därefter. En prepper utan plan är inte mycket till prepper, så jag har ägnat både tid, energi och pengar till att försöka åtgärda några av dessa brister. Men innan jag går djupare in på vad jag gjort är det på sin plats att ta lite tid åt att fundera just kring tid.
Avgörande för när förråden tar slut är just tid. I dagsläget har jag förråd för hela min familj (inklusive hundar) för två månader. Det anser jag vara ett minimum för min högst personliga situation. Mitt långsiktiga mål är att nå sex månader med fyra månader som nästa delmål. Nu finns det två faktorer som sätter begränsningar för mig; pengar och utrymme. Vi pratar en investering som är två gånger så stor mot vad jag hittills lagt ner. Detta inte medräknat det som roteras ut. Lika så kommer utrymmet som krävs att vara två gånger större mot idag.
Om vi nu leker med tanken att jag kan få till sex månaders förråd behöver ytterligare en faktor tas hänsyn till. Kan vi stanna hemma i sex månader? Vill vi stanna hemma i sex månader? Den klassiska frågan om Bug-In eller Bug-Out. Även här måste jag villigt erkänna att jag faktiskt inte vet helt säkert. Just nu är planen att låta det vara situationsberoende. Kan vi stanna hemma är det så klart att föredra, men inget får vara ristat i sten. Det som händer om man tvingas lämna hemmet är ju att alla förråd förgås. Bäst vore att kunna sprida risken, att inte ha alla äggen i en och samma korg.
Det som jag dock har gjort är att titta på två aspekter av att klara mig efter det att förråden tagit slut. Det första är vatten rening. Här är min plan att börja samla regnvatten för att sedan kunna filtrera, koka eller destillera. Personligen vill jag inte vara beroende av filtersystem som är ändliga. Det jag behöver, som jag saknar idag, är fler stora vattentunnor att samla regnvatten i. Sedan skulle det vara trevligt med filter i stuprören som tar bort det värsta (löv och liknande) samt kanske ett lite finare filter för att ta bort ytterligare smuts (men som ändå bara går att skölja av). Vidare behövs ett smidigt sätt att tappa ur vattnet ur vattentunnorna. Ett ytterligare bekymmer är kyla och UV-strålning om man väljer de billigare plasttunnorna, vilket lätt kan försvaga, och i värsta fall förstöra, dessa. Ett alternativ till plasttunnorna är keramikkärl.
Det andra är kaninuppfödningen. Vi har kommit en bit på väg och håller som bäst på att bygger en till kaninbur i detta nu. Denna ska användas för honorna och ungarna. Den vi redan har får hanarna gå i. Om jag förstått saken rätt så kan en enda kaninhona producera tillräckligt med protein för en människa under ett år. Har vi 4-5 kaninhonor bör vi klara oss i flera år innan inavel blir ett problem. Det går också att bredda ytterligare för att kunna förse både människor och hundar (vilka vi måste ta hänsyn till) med protein vid SHTF. Till sist kan man kanske idka byteshandel med kaninkött och kaninpälsar om det skulle gå så illa.
Min mormor inflikade något intressant, som jag inte visste, när jag berättade att vi skulle föda upp kaniner. Hon påpekade att hon inte var så förtjust i kanin sedan krigsåren, då hennes pappa födde upp just kaniner som mat för att dryga ransoneringen med. Tydligen så var det vanligt, men enformigt i längden.
För att komplettera kaninköttet med något har jag också börja grotta ner mig i odlingens sköna konst. Något som jag med förskräckelse inser är mer en konst än vetenskap. Men kan jag bara få till odling av de mest tåliga och ”enkla” grönsakerna är jag nöjd. Till detta kommer också kompostering samt vattning. Lyckligtvis kan kaninspillning läggas direkt i odlingarna som gödning utan att komposteras. Sedan ska ju kaninerna så klart också ha mat, vilket vi också måste se till att vi kan odla…
Ju mer man tänker på det, ju mer inser man att det är väldigt mycket som måste ordnas. Lyckligtvis har vi fortfarande råd att experimentera. Det spelar ingen större roll om skörden slår fel, om kaniner dör eller om vattnet inte gick att rena. Vid ett SHTF-scenario har vi inte den lyxen. Bättre att lära medan man kan.

Att harmonisera sina prepp

Då jag har haft lite extra tid har jag roat mig med att läsa, lyssna och titta på lite allt möjligt om prepping. Mycket har varit från amerikanska preppers. Något som slår mig är hur ojämn många av deras prepp har varit. Som vanligt när man tittar på amerikanska preppers så verkar vapen ha företräde före allt annat. Det kan man tycka vad man vill om, men när det kommer till allt annat så verkar det finnas en enkelspårighet. Av det jag sett finns det till exempel mat för ett år, men bara vatten för två månader. Eller så kan det finnas hur mycket vapen och ammunition som helst, men nästan ingen mat alls.
Ibland finns det en fullt logisk förklaring bakom. Mer vatten kommer att filtreras från uppsamlat regnvatten eller att man ämnar använda vapen till att jaga vid SHTF. Det köper jag. Men det känns som att det är på sin plats att anta en tråkigt svensk utgångspunkt om att lagom är bäst. Inte lagom i form av mängd, men lagom i förhållande till varandra. Vad har man för nytta av bränsle för flera år om man bara har mat för en vecka, för att dra det extremt.
Personligen förespråkar jag att ha mål i form av tid för hur länge sina lager ska räcka och då se till att allt räcker för den uppsatta tiden. Mitt uttalade mål är till exempel att klara två månader. Då måste jag se till att allt, och då menar jag allt, räcker i två månader. I och med att jag nu mer behöver medicin varje dag så blev jag också tvungen att se till att täcka det behovet. Då fick jag vänta med att ta nästa steg (som är tre månader) och helt enkelt bunkra upp med medicin för två månader först. Sedan kan jag gå vidare i min bunkring.
Vad jag försöker säga är att se till att alla delarna i min prepp hänger ihop. Jag vill inte hamna i en situation där jag sitter på ett stort lager av en enda del, må det vara mat, vatten, medicin, kläder, bränsle etc, utan att alla delarna räcker lika länge. Det är förstås mig egna syn på det hela. Jag är dock fullt medveten att det finns en bortre gräns för att kunna tänka så. Någonstans efter sex månader anser jag att man måste ha en plan för att kunna försörja sig med vatten, mat och värme på andra sätt än att leva av sina förråd.
Här har jag mina idéer och tankar, men det ämnar jag återkomma till lite längre fram.

Prepper-utmattning

När jag lyssnade på en podcast från en amerikansk prepper för länge sedan hörde jag för första gången det engelska begreppet ”prepper fatigue”. Fritt översatt blir det kanske prepper-utmattning. Det som då bara var något jag lyssnade på utan att riktigt ta till mig vad jag hörde, blev allt mer relevant och intressant. Självklart är det av rent egoistiska skäl, då jag mer och mer fått en uppgiven känsla. Eller kanske en trötthet och en uppgivenhet. Allt som oftast befann jag mig skriva halva inlägg här på bloggen för att antingen bara spara dessa som utkast eller helt sonika radera dom helt. Lika så med mitt preppande. Jag visste vad jag borde göra, men jag orkade inte ta tag i det.
Kunde det vara så att jag ”drabbats” av perpper-utmattning?
Tanken bakom själva begreppet prepper-utmattning är att man lever med och i ett tillstånd av konstant kris att man helt enkelt blir utbränd. Om man konstant tänker på kriser, lever du dessa kriser mentalt. Skillnad på verklighet och scenario är undermedvetet väldigt liten, även om du rationellt kan göra gränsdragningen. Vissa gör en jämförelse med stridsutmattning, även om jag tycker jämförelsen haltar. Oavsett så är det en reaktion på att vara under stress en lång tid.
Du ser problemen hopa sig vid horisonten. Du vet vad du behöver göra. Du gör så mycket du kan, så fort du kan, men hela tiden vet du att det måste göras mer. Det ska bunkras vatten, mat, medicin. På något sätt ska du se till att det går att hålla sig varm. Kommunikation måste kunna upprätthållas. Elektricitet? Hur ska det fixas? Så ska det läsas på vilka prylar som är bäst eller som är mest ekonomiska. Pengar! Börskrasch? Guld och silver. Krig? Strålningsskydd. Säkerhet. Vapen? Hållbara födokällor. Långsiktig vattenförsörjning. Gah! Det är lätt att se hur allt kan bli överväldigande. Känslan av vanmakt eller otillräcklighet är ständigt närvarande för en prepper. Precis som en förälder som aldrig tycker sig göra ett tillräckligt bra jobb.
Nu vet jag hur rationella människor skulle tackla liknande. Skriv en lista. Ta en paus. Gör något annat ett tag. Jag skulle själv säga samma sak om någon bad mig om råd. Det är lite svårare att ge sig själv samma råd. Att veta vad man bör göra är inte samma sak som att efterleva råden. Som tur är behövde jag inte ta till mig mina egna råd, jag kunde ta till mig andras. Att dessutom läsa att andra känt och gått igenom samma fas kändes betryggande. Att veta att det inte bara var jag. Att inte vara ensam.
Så för att svara på min fråga: ja, jag tappade sugen.
Men den kom tillbaka. Efter ett par veckors uppehåll där jag försökte att inte tänka, göra, titta, lyssna eller läsa om prepping fick jag tillbaka både inspiration, energi och vilja. Och det var helt okej. Jag visste under uppehållet att det jag redan förberett inte skulle försvinna. Allt jag behövde var att ta några steg tillbaka och att lyfta blicken från detaljerna för att se helheten. Att komma till insikten att det inte går att göra allt på en gång. Det måste få ta tid. Lärdomen för framtiden är att dessa svackor säkert kommer att komma lite då och då. Att krampaktigt klamra fast leder ingen vart, utan då är det dags för en paus.

Urvaken i Pensionärsvarning

För ett tag sedan medverkade jag i en podd som heter Pensionärsvarning. I avsnitt nummer 11, 27 minuter in i programmet, kan ni lyssna på mig och det är ungefär 10 minuter långt. Avsnittet finns också att ladda ner som MP3 eller via iTunes.
Det är alltid kul att få prata om förberedelser och prepping. Oavsett tilltänkt publik så väcker det alltid tankar och frågor.

%d bloggare gillar detta: