Revisioner, justeringar och förlikning #prepperSE

Vårflod

Helgen som gått har jag varit ledig, inte bara från jobbet utan även från andra aktiviteter. Det känns som det var väldigt länge sedan och det har varit välbehövligt att stanna upp och samla tankarna. Sista tiden har gått väldigt fort med mycket som hänt, så medvetet har jag mest skärmat av mig och försökt koppla av och funderat. Som introvert är detta mitt sätt att återhämta mig och det fungerar väldigt väl. Nu när söndagen börjar lida mot sitt slut är jag full av energi igen och ser fram mot nästa vecka.

På sätt och vis har jag accepterat och förlikat mig med min närmaste framtid. Det blev inte vad jag ville, men det kan ändå föra gott med sig. Jag är väl medveten att jag ältar detta, men att få ner tankarna i skrift är ett nyttigt sätt att bearbeta och gå vidare. Nu har jag så sakta börjat formulera en idé om hur jag ska gå vidare. Det tempo som jag tappar rent ekonomiskt kan jag inte påverka. Däremot kan jag påverka vad som händer efter det att min son flyttar hemifrån. Givetvis kommer jag inte att tvinga honom hemifrån, men jag vet att hans önskan är att stå på egna ben så fort som möjligt och den frihetssträvan känner jag mycket väl igen.

Någon eller några har förut föreslagit att jag kanske skulle överväga att flytta upp till BOL Norr men fortsätta jobba ett tag. Tanken tilltalade mig inte alls då, men med de ändrade förutsättningarna börjar jag mer och mer se detta som ett alternativ väl värt att undersöka närmre. Det skulle finnas många fördelar med att göra en mjukare övergång än en cold turkey.
Den första fördelen som jag ser det skulle vara att jag på så sätt snabbare kan bosätta mig där. Detta för med sig fördelen att jag på fritiden faktiskt kan arbeta på gården och slipper vara avhängd på långa resor med bil för att, som idag, kunna göra detta.
Den andra fördelen är rent ekonomisk. Jag skulle bo ”gratis” (ingen hyra eller amorteringar och räntor) och på så sätt relativt enkelt kunna beta av min plan i en snabbare takt. Samtidigt skulle jag lättare kunna identifiera sådant som behöver åtgärdas som man kanske bara upptäcker när man väl bor där permanent. Om något lite mer kostsamt skulle dyka upp har jag inte på samma sätt en begränsad budget.

En annan fördel är att jag på så vis skulle kunna laborera med tjänstgöringsgraden. Exempelvis skulle jag kunna börja jobba heltid för att sedan successivt trappa ner till noll, vartefter sakerna faller på plats. Alternativt, eller i kombination, skulle jag kunna återuppta egenföretagandet. Redan idag är jag ju halvvägs där då gården räknas som en näringsverksamhet, fast den så klart går under hobbyverksamhet just nu. Som jag ser det öppnar sig en mängd olika möjligheter för framtiden, vilka skulle vara stängda om jag tjurskalligt klamrade mig kvar vid tanken att bli självförsörjande i ett slag.

Min magkänsla säger att denna plan är rätt. I så fall är det som sker i närtid bara positivt i förlängningen, även om det initial inte såg så ut. Även om det kan verka som att jag är butter tidvis, så försöker jag alltid se det positiva i förändringar och vända det till en fördel – utan att vara naiv. Givetvis kräver detta vidare funderingar, men det kommer det finnas gott om tid att göra. Återigen ser framtiden faktiskt ljus och hoppfull ut.

Annonser

Veckorna som gått (89) #prepperSE

Nu snurrar hjulen fort på det privata planet. Nytt anställningsavtal är påskrivet och uppsägningspapper är inlämnade, jakten på ny bostad har intensifierats. Samtidigt är det högtryck på jobbet med en rad projekt som måste bli klara innan sommaren. På tal om sommaren så ser det ut som att jag i alla fall kommer att få några veckors semester, vilket är skönt då jag kan använda dessa till flytten. För som vid alla flyttar är det mycket att tänka på och ordna med av det administrativa slaget. Den största frustrationen över nuvarande livssituation har gått över och jag har någonstans förlikat mig med den närmaste framtiden.

Det finns en idé om att göra ett besök i BOL Norr under Valborg. Detta är dock avhängt på avsmältningen av snön. Med lite tur blir det genomförbart och jag kan få upp allt som jag samlat på mig under vintern. Jag ska erkänna att det är med blandade känslor jag ser fram mot den utflykten. Rädslan över att husen tagit skada under de stora snömängderna är påtaglig. Samtidigt resonerar jag att husen stått där i väldigt många år och detta är inte första vintern med mycket snö. Det finns inget strukturellt som tyder på att det finns någon risk. Men man kan ju aldrig veta förrän man fått möjlighet att inspektera det med egna ögon.

I övrigt har jag dragit i handbromsen vad gäller inköp och sparande till mitt preppande. Dels så vet jag att det alltid drar med sig massa kostnader för själva flytten och dels så vet jag ännu inte hur min framtida ekonomiska situation kommer att se ut. Vad jag däremot vet är att jag kommer bli av med min tjänstebil om tre månader. Således behöver jag skaffa mig en bil. Helt ärligt avskyr jag bilar. De är för mig bara ett verktyg att ta mig från A till B. Nu har jag i alla fall möjlighet att se till att få ett så mångsidigt verktyg som möjligt som uppfyller de krav jag har.

Traumatisk kris #prepperSE

Vi är alla mer eller mindre bekanta med våra fysiska behov. Man brukar tala om 3-regeln. Att man överlever 3 minuter utan syre, 3 timmar oskyddad i hårt väder, 3 dagar utan vatten och 3 veckor utan mat. Detta säger oftast sig själ eftersom man nästan instinktivt vet vad man behöver för att klara sig rent fysiskt. Vissa lägger till brasklappen ”men utan hopp överlever man inte alls”, vilket jag också skriver under på. Men de fysiska behoven är bara en del av ekvationen för att kunna överleva ett SHTF.

Idag tänkte jag resonera lite kring ”traumatisk kris”. Ett psykiskt trauma uppstår vid en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar överväldigande stress och känslointryck. Även om grundorsaken är psykologisk ter sig uttryck av ett psykologisk trauma även ofta fysiskt (psykosomatiskt). Det vi kallar stress har både psykiska och fysiska komponenter. Exempelvis utsöndrar binjurarna hormonet kortisol och vid långvarig stress med ständigt höga kortisolnivåer påverkas immunförsvaret negativt och blir nedsatt vilket leder till att man är mer mottaglig för sjukdomar.
Andra fysiska yttringar kan vara sömnsvårigheter/sömnbrist, okontrollerbara skakningar, illamående/kräkningar, yrsel, tappad aptit.

Hur vi som människor reagerar på en traumatisk händelse är väldigt individuellt, men initialt reagerar vi generellt på ett av tre sätt: slåss, fly eller ett slags paralyserat tillstånd. Vi går helt enkelt in i ett överlevnadsläge och det finns inget rätt eller fel i vilken reaktion vi får. Samtidigt som detta sker ökar stresspåslaget och mentalt börjar hjärnan med att hitta en lösning på att ta sig ur detta tillstånd. I detta läge ödslas inte energi på tankar eller känslor. En del upplever att tiden går som i slow motion andra att det är som att få en kalldusch eller ett slag i ansiktet.

Hur länge detta tillstånd pågår beror helt på vad som hänt och vad som händer efteråt. Generellt övergår sedan det kritiska läget i att bearbeta det som hänt. Här kan man applicera FIFDA-modellen (läs mer i del 5 av Prepping – En sund nybörjarguide) för att kunna förstå och följa processen. Värt att notera är att det inte alls är ovanligt med skuldkänslor under denna bearbetning. Det kan vara skuldkänslor över att ha överlevt eller över att inte gjort tillräckligt för att hjälpa andra. Detta är helt normalt.

Nu är det på sin plats att påpeka en viktig detalj. Det är lätt när man läser ovan att tänka på att det är någon annan som kommer att drabbas, men förutsätt inte på något sätt att du själv (eller jag)  kommer kunna stå utanför detta. Vi kommer alla i olika utsträckning drabbas av detta vid ett SHTF. Värt att notera och lägga på minnet är att äldre generellt har lättare för att hantera en traumatisk kris och yngre svårare. Det betyder inte att äldre människor tar sig genom oberörda, utan att de samlade livserfarenheterna oftast kan hjälpa till att relatera och underlätta bearbetningen av en traumatisk händelse.

För att mildra effekterna och underlätta läkeprocessen finns det vissa saker man kan försöka att skapa. Det första är givetvis att ta sig från det omedelbara faran. Det andra är att kunna tillfredsställa de fysiska behoven (skydd, värme, vatten, mat). Det tredje är vila och lugn och ro. Det fjärde är att kunna prata och sätta ord på vad som hänt. För ett barn är det extra viktigt att kunna formulera sina tankar och känslor kring vad som hänt. Tänk er hur frågvisa barn är i vanliga fall, nu kommer de behöva de vuxnas hjälp att få svar på frågor som de vuxna kanske inte heller kan förstå eller förklara ens för sig själva. Dessutom kanske de vuxna har fullt upp med att själva bearbeta vad som hänt.

Något viktigt att tänka på är att många människor förändras efter de genomgått en traumatisk kris. Det behöver inte vara något negativt, men det är viktigt att vara medveten om att det kan ske. Vissa förändras till att bli mer ödmjuka, andra blir mer tillbakadragna och introverta. Detta gäller givetvis även dig själv.

Matförråd, odlingar, prylar och planer i all ära, men de är bara verktyg för att underlätta vid ett SHTF. Har man dessa på plats blir det lättare att hantera en sådan situation. Men det riktigt svåra kommer att vara att hantera de mentala bitarna. Det är därför jag envisas att tjata om det, eftersom jag vet att väldigt få verkar tänka i dessa banor. Som vanligt kräver det att du tar av dig stålmansdräkten och är ärlig mot dig själv.

Packa pappas kappsäck

Så kom samtalet som bekräftade att jag fått jobbet jag sökt. Egentligen borde det varit ett roligt besked, men för mig representerar beskedet att jag ofrånkomligen ändat mitt livs riktning till något jag så länge hoppats undvika. Nu måste jag tillbringa ett eller ett par år i en större stad. På det hela taget är den rådande känslan maktlöshet, frustration och till viss del även kapitulation. Som jag ser det finns det faktiskt bara en riktigt positiv faktor med det hela och det är att min son kommer att få det bra igen. Jag vet att det låter som att jag förringar vad som egentligen är det viktigaste i mitt liv just nu, men det är mest frustrationen som lyser igenom.

Kursen är hur som helst satt. Gissningsvis kommer detta också dra med sig att jag kommer att få gå ännu en sommar utan riktig semester, vilket i sin tur betyder att allt arbete som jag planerat uppe i stugan kommer bli lidande – igen. Ibland undrar jag hur jag orkar hoppas på något bättre. Givetvis kommer det nya arbetet inte med någon som helst förbättring ekonomiskt, snarare tvärt om.

Inser att jag färgas allt för mycket av mina negativa känslor just nu för att skriva något konstruktivt. Just nu är jag bara jävligt bitter.

Veckorna som gått (88) #prepperSE

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om och så lite energi till att göra det. Även om ljuset nu återvänt och livet över lag känns lite lättare så äts väldigt mycket upp av allt runt omkring mig. En intressant iakttagelse är att så många är sjuka i influensan, men trots mitt (via medicin) nedsatta immunförsvar så har jag lyckats klara mig. Dock betyder det att jag fått täcka upp för kollegor på jobbet som är sjuka, samt att allt går mycket mer sakta hos kunder som också ligger hemma däckade.

De senaste två veckorna har till stor del ägnats åt kläder och det-där-som-jag-konsekvent-vägrar-skriva-om. Jag gjorde en liten rensning av kläder som ändå snart är dags att byta ut  och packade ner dessa för transport upp till BOL Norr. Även om kläder är slitna så duger de gott att ha vid ett SHTF. På så sätt kastar jag nästan aldrig gamla kläder, utan bygger sakta upp en extra garderob i stugan. Det är inte bara bra att ha om skiten skulle träffa fläkten utan även om man skulle behöva ett extra ombyte när man är där uppe och skrotar. Faktum är att jag även har kläder av andra storlekar än min egen, så att även gäster kan ha möjlighet att byta kläder om så behövs. Inga mängder, men ändå bättre än inget.

Saker att införskaffa bockas sakta av, punkt för punkt. Listan är lång men känns alltid skönt att bocka av en punkt eller två. Exempelvis köpte jag en fodertunna med lock för att i framtiden ha till, just det, djurfoder. Nu är dessa rätt stora och jag har en liten bil, så jag fick bara med mig en. Men som vanligt är det bara att ta en sak i taget och vara konsekvent. Nästa vända tar jag en till och tillslut har jag så många jag behöver. Det viktiga är att mota impulsen att ha allt nu i grind och inse att saker och ting tar tid innan man når målet. Prepping handlar för mig att göra lite hela tiden, när möjlighet ges och när de ekonomiska förutsättningarna finns där.

Nu väntar jag bara på att snön ska smälta så jag kan komma upp till BOL Norr med första laddningen saker som jag har samlat på mig under vintern. Tittar jag på snödjupet så är det 140 cm, vilket omöjliggör en transport upp. Allt jag kan göra är att vänta och hoppas på att våren gör ett snabbt och kraftfullt antågande.

Så var det dags igen #prepperSE

Inte ens ett år kunde det få gå innan det blev dags igen. Jag undrar stilla hur mitt privatliv kan vara ett enda lågintensivt, personligt SHTF. Av personliga själv är jag mer eller mindre tvungen att flytta ner till Mälardalen igen. Egentligen har jag inget val om inte konsekvenserna ska bli oacceptabla. För er som följer mig på Twitter kommer detta kanske inte som en chock eftersom jag där efterlyste tips på jobb i området. Men istället för att fokusera på det tråkiga att åter igen flytta tänker jag fokusera på det positiva i de förändringar jag gjort i mitt liv under de senaste åren, vilket nu faktiskt bär viss frukt.

När jag flyttade från villan genomförde jag en krass och metodisk utrensning av allt skit jag samlat på mig. Detta var till viss del nödvändigt eftersom det kan vara svårt att flytta ett bohag till en mer än hälften så stor yta. Men det var också ett led i den långsiktiga planen. Där och då bestämde jag mig att BOL Norr skulle bli mitt framtida hem, vilket gjort att alla boenden sedan dess enbart är en transportsträcka och således behöver jag inte bona dessa för långsiktighet. Samtidigt finns en annan del i det hela och det är en allmän omställning till att sluta samla på mig sådant som jag aldrig använder. Downsizing kan man kalla det om man vill använda modeord. Nu är jag glad åt att jag hållit fast vid detta, då det blir så mycket lättare att flytta.

Nästa sak som underlättar extra mycket är att inte vara skuldsatt. Hade jag varit det hade mina möjligheter att flytta på kort varsel varit mycket mer begränsade. Men det är inte bara i form av exempelvis bolån utan mer generellt. Hade jag suttit med massa lån hade jag kanske varit tvungen att hitta ett nytt jobb som gav lika mycket eller mer i lön. Idag behöver jag inte vara kräsen på samma sätt, även om det givetvis alltid är trevligt med en bra lön. På det hela taget är jag mer fri.

Vad detta dock kommer att innebära är en förskjutning i min tidsplan med minst ett år, om inget oväntat och positivt händer. Dock är det som jag alltid hävdar att ”det blir aldrig som man tänkt sig”. Oavsett så spelar det kanske inte så jättestor roll i det stora hela. Det finns trots allt en sak som alltid går före allt annat i mitt liv. Vem vet, när allt kommer omkring kanske det bara är positivt, inte bara för mig – utan kanske även för dig, kära läsare…

Veckorna som gått (87) #prepperSE

Nu har jag äntligen fått hem akrylskivorna, plisségardinerna och syreabsorbenterna. Att få hem akrylskivorna var mer problematiskt än trodde det skulle bli och jag kan lugnt konstatera att min tjänstebil är rätt så underdimensionerad. Men man får jobba med det man har att tillgå och det löste sig till slut. Nu längtar jag ännu mer upp till BOL Norr så jag kan testa om akrylskivorna passar, kan fungera som innanfönster och vad de i så fall ger för resultat.

Lite mer torrvaror har också blivit förpackade. Det blev ca 12 kg havregryn, 6 kg socker och  4 kg gula ärtor som förpackades. En titt på kaloriinventeringen visar att jag gott och väl ligger över målet att ha mat för två år. Det även var extrapris på Soldatens Ärtsoppa så jag köpte på mig ett gäng konserver att rotera med, och det är så jag planerar att göra framöver. Nu lovar jag att försöka släppa maten och istället fokusera på allt det andra.

I övrigt är det mest småsaker jag pysslar med. Det känns mest som att jag går och väntar på att få semester så jag kan få tillbringa lite mer tid uppe i stugan och kanske till och med få något vettigt gjort. Bland mycket annat så finns det underhållsarbete på byggnaderna som måste tas hand om innan nästa vinter och det vore väldigt skönt att komma igång på allvar med röjning och beredning av odlingslotter.

Men just nu känns det mesta bara frustrerande och helt ärligt finner jag väldigt lite glädje i något alls. Det är långa år kvar innan jag faktiskt kan flytta upp. Även om målet och drömmen är den samma vacklar min beslutsamhet just nu. Bristen på ork och energi är bedövande för inspirationen. Samtidigt vet jag, eller åtminstone hoppas jag, att det kommer vända när våren börjar sitt antågande. Fram tills dess gäller det bara att hålla ut.

Lite av det jag förpackat senaste veckorna

Ulcerös Kolit vs en prepper #prepperSE

Låt oss börja på Wikipeida: ”Ulcerös kolit betyder ‘blödande tjocktarmsinflammation’ och är en autoimmun inflammatorisk tarmsjukdom, som endast berör tjocktarmen och ändtarmen”. Välkommen till mitt liv de senaste fyra-fem åren.

Jag minns inte om jag skrivit något längre inlägg om min förbannade tjocktarm, men jag tror jag bara nämnt det i förbifarten, så jag tycker det är dags att ge en lite djupare förklaring. Men innan du läser vidare vill jag varna för att det jag kommer att skriva om bland annat handlar om avföring. Är det något som du tycker är äckligt föreslår jag att du slutar läsa nu. Med det ur världen förflyttar vi oss bakåt i tiden till 2014. Här någonstans börjar nog de första symptomen visa sig. Det är en tid då jag är väldigt stressad. I början av året jobbade jag kopiöst mycket för att bli tackad med ett varsel. Efter sommaren fick jag ett nytt jobb som jag pendlade till, vilket resulterade i att jag var borta 11-12 timmar varje dag. Nu ska jag låta det vara osagt om detta verkligen var den utlösande faktorn, men i slutet av året blev jag magsjuk.

Givetvis trodde jag det var den vanligt vinterkräksjukan, som yttrade sig som diarré. Men jag blev liksom aldrig frisk och när det började komma blod i avföringen insåg till och med jag att något var väldigt fel. Så jag sökte hjälp på vårdcentralen och läkaren där konstaterade, efter en rektoskopi, att min tarm var inflammerad och sårig. Sedan följde en lång, lång sjukskrivning med otaliga utprovningar av medicin. Denna utprovning pågår än idag även om jag nu har fått en medicin som i alla fall gör att jag är tillräckligt bra för att klara av att jobba. Men inte tillräckligt bra för att kallas frisk.

På grund av att tjocktarmen är inflammerad tappar den förmågan att fungera som den ska. Detta leder bland annat till uttorkning och näringsbrist. Dessutom fick jag, när det var som värst, springa på toaletten flera gånger per timme – dag som natt. Givetvis hade jag konstanta smärtor i mage och tarmar. Att sova var en lyx. Allt som oftast låg jag i fosterställning i soffan och orkade knappt röra mig. Som grädde på moset fick jag en kopiös ledvärk, dels till följd av vätskebrist och dels för att inflammationer har en förmåga att sprida sig.

Hade skiten träffat fläkten under denna tid hade jag varit död för länge sedan. Nu när en medicinering börjat ge ett så pass gott resultat så att jag i alla fall kan sköta mitt arbete och inte längre behöver vara sjukskriven, har jag åtminstone en chans att klara mig en längre tid. Kruxet med min medicinska behandling är att en del av den måste tas, i mitt fall, var sjätte vecka och då intravenöst. Medicinen kan dessutom inte lagerhållas, så även om jag hade kunnat ge mig själv dropp (vilket jag inte kan) så hade jag ändå inte kunnat bunkra den. Som en sista spik i kistan så kostar varje dos 25000 kronor. Men den andra delen av behandling är symptomdämpande i form av höga doser Loperamid, vilket är mycket lättare att bunkra. Dessa så går att köpa i små förpackningar utan recept. Givetvis rätt mycket dyrare än de stora förpackningarna jag får på recept, men finns likväl att köpa om det skulle krisa. Så även om jag kommer få det riktigt jobbigt utan komplett medicinering så har chanserna att klara mig gått upp markant.

För att hantera symptomen har jag också sett till att ha stora mängder dextrosol (druvsocker) och salt för att kunna tillverka egen vätskeersättning i mina lager. Eftersom vätskebrist väldigt fort blir ett problem måste jag kunna hantera detta. Att bara dricka vatten hjälper helt enkelt inte. Då detta är en kronisk sjukdom kommer den aldrig att helt försvinna. Men för var dag som går lär jag mig lite mer om hur den påverkar mig kropp och hur jag ska göra för att inte provocera tarmarna mer än nödvändigt. Det kan vara allt från att undvika alkohol till att äta regelbundet.

En annan konsekvens av denna sjukdom är hur den påverkat min fysik. Dels så åker min vikt upp och ner beroende på hur inflammerad tarmen är. Dels så har jag inte kunnat röra mig fysiskt lika mycket som jag önskar jag kunde. Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att jag inte är en sportig typ, men jag älskar t.ex att vandra i skogen, vilket bara har varit att glömma. Dessutom har ledvärken inte gjort det särskilt lockande att röra mig alls. Kontentan är att jag under dessa år tappat rätt mycket kondition. Det är inte optimalt, men samtidigt så måste jag fokusera på att bli frisk innan jag kan börja åter ta vad jag tappat.

Rent psykiskt är det också väldigt tärande. Konstant smärta i mage, tarmar och leder. Hela tiden vara orolig över att när som helst bli tvungen att akut uppsöka en toalett. Bara det har gjort att jag undviker sociala evenemang så mycket som möjligt. Det gick rätt bra att hålla humöret uppe det första året, men sedan blev det rätt fort rätt mycket svårare. Sjukdomen liksom äter, tär och gnager på hela ens väsen. Nu har jag aldrig blivit deprimerad eller så, men stunderna av uppgivenhet blev längre och längre. Detta vände när en medicin äntligen fungerade hjälpligt och kroppen sakta, sakta kunde återhämta sig något.

Idag är jag inte på långa vägar frisk. Men jag är tillräckligt frisk för att klara av mitt jobb, vilket tydligen är det absolut viktigaste. Även om sjukvården har fungerat klanderfritt så skulle jag kunna skriva en uppsats om hur illa Försäkringskassan har fungerat. Men det orkar jag inte lägga tid och energi på. Jag och min läkare fortsätter att justera medicinering för att hitta nivåer som fungerar. Strax efter nyår gjordes ännu en koloskopi och tarmen är fortfarande inflammerad på sina håll.

Människor jag möter brukar fråga hur jag mår. Jag har lärt mig att det är mycket lättare att bara svara ”bra” än att försöka förklara hur situationen är. För sanningen är att det är komplicerat, precis som det mesta i livet.

Veckan som gått (86) #prepperSE

Äntligen rör det lite på sig. Tack vare att ekonomin börjat stabilisera sig och ett normalläge infunnit sig har jag börjat få lite ordning och reda på hur mycket jag kan avsätta varje månad till att förbereda BOL Norr inför den framtida flytten upp dit. Ungefär 20% av lönen kan jag lägga på det ändamålet, om det så är att köpa något som behövs eller spara inför ett större inköp, så är det bra att veta vilka ramar jag har att hålla mig till. Det faller också ganska väl in med vad jag hade gissat mig till när jag började sätta den mer konkreta planen.

Som första prioritet har jag valt att måttbeställa akrylplast (3 mm) till mina två fönster i sovrummet i storstugan. Fungerar det med allt från beställning, leverans, montering och tätningsgrad så kommer jag att beställa till övriga fönster samt även till sovstugan. Sedan blev jag inspirerad av Pariprepps recension av plisségardinen Hoppvals från IKEA, så jag beställde två sådana för att testa tillsammans med akrylen för lite extra isolering. Jag återkommer till detta nästa gång jag varit uppe.

Vidare har jag beställt lite syreabsorbenter för att kunna använda de sista rengjorda PET-flaskorna jag har ståendes i garderoben. Dessa kommer fyllas med havregryn och gissningsvis socker och salt. Sedan är det verkligen fullt i skåp och hyllor i BOL Norr. Det blir också de sista torrvarorna att frakta upp. Sedan kommer det ”bara” att vara rotation av befintligt förråd (läs konserver). Men det ska villigt medges att det är lite märkligt att ställa om tänket från bunkring till rotation. Trots allt har jag bunkrat i över tio år, nu ska jag gå över till att underhålla.

Sammanfattningsvis så går allt (äntligen) enligt plan. Mycket är gjort, mycket återstår. Enligt min uträkning återstår det något mindre än tre år innan allt är på plats. Som alla vet kommer detta inte att stämma, men det känns ändå viktigt för mig att kunna mäta stegen framåt. Jag har också börjat dokumentera sådant som köps in som tillkommit utöver den ursprungliga planen för att dels hålla lite koll på de totala utgifterna och dels för att se vad jag förbisåg.

Fiber till BOL Norr?

I den upp och ned vända värld vi lever i har jag fått ett erbjudande att ansluta BOL Norr till IP-Onlys fibernät. Hur man över huvud taget kan tycka att det är en lönsam affär överlåter jag till någon som förstår sig på. Gissningsvis finns det bidrag med i leken. Oavsett hur det kommer sig så har jag i alla fall möjligheten att ansluta mig till ett fibernät, vilket är mer än vad jag kan säga om lägenheten jag nu bor i, där jag får nöja mig med ett värdelöst, svindyrt mobilt ”bredband”.

Erbjudandet att ansluta BOL Norr fick jag redan för flera månader sedan, men förkastade då tanken på att ha fiber där. Trots allt är det en installationsavgift på runt 20000 kronor som ska hostas upp samt de löpande abonnemangskostnaderna varje månad (som minst är 230 kr/mån). Den initiala tanken var att det inte på något sätt var värt dessa utgifter med tanke på att jag eftersträvar ett billigare leverne. Alternativet för internetuppkoppling skulle vara ett billigt mobilt bredband med begränsad datamängd. Eftersom jag råkar vara både en datanörd och IT-tekniker så är jag full införstådd i vad detta skulle betyda. Samtidigt använder jag, hör och häpna, faktiskt inte särskilt mycket datatrafik per månad. En normalmånad går det åt mellan 5-7 gigabyte. Ett sådant abonnemang kostar hos Net1 79 kronor per månad. En avsevärd skillnad mot ett fiberabonnemang.

Å andra sidan kan man lägga fram ett väldigt starkt argument för att om jag hade en vettig internetuppkoppling så skulle jag kunna jobba på distans som konsult för att få in lite extra pengar och som säkerligen skulle täcka kostnaden för både installationen och de löpande kostnaderna. Jag skulle också kunna producera mer material till bloggen och kanske även göra vlog och/eller podd. Kanske skulle en sådan lösning kunna hjälpa mig att snabbare kunna flytta upp, om jag kan få till en inkomst som konsult på distans kanske jag inte behöver göra allt i ett stort steg, utan kan göra övergången mer gradvis.

Ett tredje alternativ skulle ju vara att inte hoppa på direkt utan vänta och se vad som händer, för att om tillfälle och möjlighet ges i en framtid dra in fibern då. Givetvis kommer kostnaden för installationen då att vara mycket högre, men samtidigt binder jag mig inte vid något utan att veta att jag skulle ha täckning för det.

Efter den sista mars vet jag hur det blir, för då löper tiden ut för erbjudandet. Fram tills dess behöver jag fundera både ett och två varv till.

Veckorna som gått (85) #prepperSE

I vanlig ordning flyger tiden när man har roligt. Givetvis kan tiden gå fort av andra anledningar också, men just nu är jag egentligen bara tacksam att tiden går fort så vi kan få lite vår någon gång. Vi har haft några dagar med töväder, men fortfarande ligger en kompakt snötäcke som ett lock över landskapet. Dagarna har sakta blivit längre och att få åka till jobbet under en gryende himmel gör morgonen lite mindre miserabel.

I lördags var jag och pratade prepping i programmet ”Fråga av du vill i P3”. Avsnittet kan du lyssna på i efterhand, med eller utan musik. Det var en väldigt rolig och intressant upplevelse att få sitta i direktsändning och svara på lyssnarnas frågor. Formatet på programmet tillåter inte några större djupdykningar och för mig är det alltid en utmaning att försöka ge korta svar på vad jag anser vara väldigt komplexa frågor. Enligt producenten kom det in ovanligt mycket frågor och med en reflektion att ”alla frågor är både intressanta och med en vänlig, nyfiken ton”. Vet inte om det är vanligt med motsatsen i programmet, men jag väljer att tolka det som att människor är genuint intresserade av prepping och krisberedskap.

Jag har fått hem en terrängkarta över området där BOL Norr ligger. Tack till Åsa på Apkalypso som informerar om att kartorna kommer att sluta säljas efter 1 juli 2018. Jag ska nog passa på att beställa lite fler kartor över angränsande områden så jag får en bra överblick i ett analogt format. En tanke jag har är att sätta upp kartorna på anslagstavlor på väggen så jag kan sätta nålar där det finns intressanta resurser (vatten, svamp, bär etc).

I övrigt händer inte så mycket just nu. Jag har lovat mig själv att ta det lugnt och fokusera på att försöka ge mina bråkande tarmar (Ulcerös Kolit) så bra förutsättningar som möjligt att läka ut. Samtidigt behöver jag lugn och ro att återbygga ork och energi, då sjukdomen tär väldigt hårt på både fysik och psyke när det är som värst. Målet är helt enkelt att klara av jobbet och inte bli sjukskriven igen. Kanske kommer ett inlägg inspirerat av Svensk Preppers eminenta ”Tjock, lat och jävligt omotiverad”.

Till sist vill jag slå ett slag för Myrstigs otroligt spännande och mycket lärorika ”Hur parar sig dinosaurier” (del 1, del 2, del 3). Jag har hört från säkra källor att del 4 snart är klar. Uppdatering: del fyra är nu ute.

Fråga vad du vill i P3 #prepperSE

Den 17 februari kommer jag att vara gäst i ”Fråga vad du vill i P3”. Programmet börjar 12:03, sänds live och den som vill kommer att kunna ställa frågor om prepping och krisberedskap till mig under ca två timmar. Att svara på frågor från gemene man är alltid givande då dessa tenderar till att vara konkreta och förankrade i verkliga bekymmer. Så jag hoppas att det kommer in många intressanta och kluriga frågor till programmet. Inget ont om journalister, men oftast tenderar jag få svara på samma frågor hela tiden när jag blir intervjuad till artiklar i tidningar. Detta programs format och upplägg gör att det känns riktigt roligt och jag ser fram emot att vara med.