Ulcerös Kolit vs en prepper #prepperSE

Låt oss börja på Wikipeida: ”Ulcerös kolit betyder ‘blödande tjocktarmsinflammation’ och är en autoimmun inflammatorisk tarmsjukdom, som endast berör tjocktarmen och ändtarmen”. Välkommen till mitt liv de senaste fyra-fem åren.

Jag minns inte om jag skrivit något längre inlägg om min förbannade tjocktarm, men jag tror jag bara nämnt det i förbifarten, så jag tycker det är dags att ge en lite djupare förklaring. Men innan du läser vidare vill jag varna för att det jag kommer att skriva om bland annat handlar om avföring. Är det något som du tycker är äckligt föreslår jag att du slutar läsa nu. Med det ur världen förflyttar vi oss bakåt i tiden till 2014. Här någonstans börjar nog de första symptomen visa sig. Det är en tid då jag är väldigt stressad. I början av året jobbade jag kopiöst mycket för att bli tackad med ett varsel. Efter sommaren fick jag ett nytt jobb som jag pendlade till, vilket resulterade i att jag var borta 11-12 timmar varje dag. Nu ska jag låta det vara osagt om detta verkligen var den utlösande faktorn, men i slutet av året blev jag magsjuk.

Givetvis trodde jag det var den vanligt vinterkräksjukan, som yttrade sig som diarré. Men jag blev liksom aldrig frisk och när det började komma blod i avföringen insåg till och med jag att något var väldigt fel. Så jag sökte hjälp på vårdcentralen och läkaren där konstaterade, efter en rektoskopi, att min tarm var inflammerad och sårig. Sedan följde en lång, lång sjukskrivning med otaliga utprovningar av medicin. Denna utprovning pågår än idag även om jag nu har fått en medicin som i alla fall gör att jag är tillräckligt bra för att klara av att jobba. Men inte tillräckligt bra för att kallas frisk.

På grund av att tjocktarmen är inflammerad tappar den förmågan att fungera som den ska. Detta leder bland annat till uttorkning och näringsbrist. Dessutom fick jag, när det var som värst, springa på toaletten flera gånger per timme – dag som natt. Givetvis hade jag konstanta smärtor i mage och tarmar. Att sova var en lyx. Allt som oftast låg jag i fosterställning i soffan och orkade knappt röra mig. Som grädde på moset fick jag en kopiös ledvärk, dels till följd av vätskebrist och dels för att inflammationer har en förmåga att sprida sig.

Hade skiten träffat fläkten under denna tid hade jag varit död för länge sedan. Nu när en medicinering börjat ge ett så pass gott resultat så att jag i alla fall kan sköta mitt arbete och inte längre behöver vara sjukskriven, har jag åtminstone en chans att klara mig en längre tid. Kruxet med min medicinska behandling är att en del av den måste tas, i mitt fall, var sjätte vecka och då intravenöst. Medicinen kan dessutom inte lagerhållas, så även om jag hade kunnat ge mig själv dropp (vilket jag inte kan) så hade jag ändå inte kunnat bunkra den. Som en sista spik i kistan så kostar varje dos 25000 kronor. Men den andra delen av behandling är symptomdämpande i form av höga doser Loperamid, vilket är mycket lättare att bunkra. Dessa så går att köpa i små förpackningar utan recept. Givetvis rätt mycket dyrare än de stora förpackningarna jag får på recept, men finns likväl att köpa om det skulle krisa. Så även om jag kommer få det riktigt jobbigt utan komplett medicinering så har chanserna att klara mig gått upp markant.

För att hantera symptomen har jag också sett till att ha stora mängder dextrosol (druvsocker) och salt för att kunna tillverka egen vätskeersättning i mina lager. Eftersom vätskebrist väldigt fort blir ett problem måste jag kunna hantera detta. Att bara dricka vatten hjälper helt enkelt inte. Då detta är en kronisk sjukdom kommer den aldrig att helt försvinna. Men för var dag som går lär jag mig lite mer om hur den påverkar mig kropp och hur jag ska göra för att inte provocera tarmarna mer än nödvändigt. Det kan vara allt från att undvika alkohol till att äta regelbundet.

En annan konsekvens av denna sjukdom är hur den påverkat min fysik. Dels så åker min vikt upp och ner beroende på hur inflammerad tarmen är. Dels så har jag inte kunnat röra mig fysiskt lika mycket som jag önskar jag kunde. Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att jag inte är en sportig typ, men jag älskar t.ex att vandra i skogen, vilket bara har varit att glömma. Dessutom har ledvärken inte gjort det särskilt lockande att röra mig alls. Kontentan är att jag under dessa år tappat rätt mycket kondition. Det är inte optimalt, men samtidigt så måste jag fokusera på att bli frisk innan jag kan börja åter ta vad jag tappat.

Rent psykiskt är det också väldigt tärande. Konstant smärta i mage, tarmar och leder. Hela tiden vara orolig över att när som helst bli tvungen att akut uppsöka en toalett. Bara det har gjort att jag undviker sociala evenemang så mycket som möjligt. Det gick rätt bra att hålla humöret uppe det första året, men sedan blev det rätt fort rätt mycket svårare. Sjukdomen liksom äter, tär och gnager på hela ens väsen. Nu har jag aldrig blivit deprimerad eller så, men stunderna av uppgivenhet blev längre och längre. Detta vände när en medicin äntligen fungerade hjälpligt och kroppen sakta, sakta kunde återhämta sig något.

Idag är jag inte på långa vägar frisk. Men jag är tillräckligt frisk för att klara av mitt jobb, vilket tydligen är det absolut viktigaste. Även om sjukvården har fungerat klanderfritt så skulle jag kunna skriva en uppsats om hur illa Försäkringskassan har fungerat. Men det orkar jag inte lägga tid och energi på. Jag och min läkare fortsätter att justera medicinering för att hitta nivåer som fungerar. Strax efter nyår gjordes ännu en koloskopi och tarmen är fortfarande inflammerad på sina håll.

Människor jag möter brukar fråga hur jag mår. Jag har lärt mig att det är mycket lättare att bara svara ”bra” än att försöka förklara hur situationen är. För sanningen är att det är komplicerat, precis som det mesta i livet.

Annonser

Veckan som gått (86) #prepperSE

Äntligen rör det lite på sig. Tack vare att ekonomin börjat stabilisera sig och ett normalläge infunnit sig har jag börjat få lite ordning och reda på hur mycket jag kan avsätta varje månad till att förbereda BOL Norr inför den framtida flytten upp dit. Ungefär 20% av lönen kan jag lägga på det ändamålet, om det så är att köpa något som behövs eller spara inför ett större inköp, så är det bra att veta vilka ramar jag har att hålla mig till. Det faller också ganska väl in med vad jag hade gissat mig till när jag började sätta den mer konkreta planen.

Som första prioritet har jag valt att måttbeställa akrylplast (3 mm) till mina två fönster i sovrummet i storstugan. Fungerar det med allt från beställning, leverans, montering och tätningsgrad så kommer jag att beställa till övriga fönster samt även till sovstugan. Sedan blev jag inspirerad av Pariprepps recension av plisségardinen Hoppvals från IKEA, så jag beställde två sådana för att testa tillsammans med akrylen för lite extra isolering. Jag återkommer till detta nästa gång jag varit uppe.

Vidare har jag beställt lite syreabsorbenter för att kunna använda de sista rengjorda PET-flaskorna jag har ståendes i garderoben. Dessa kommer fyllas med havregryn och gissningsvis socker och salt. Sedan är det verkligen fullt i skåp och hyllor i BOL Norr. Det blir också de sista torrvarorna att frakta upp. Sedan kommer det ”bara” att vara rotation av befintligt förråd (läs konserver). Men det ska villigt medges att det är lite märkligt att ställa om tänket från bunkring till rotation. Trots allt har jag bunkrat i över tio år, nu ska jag gå över till att underhålla.

Sammanfattningsvis så går allt (äntligen) enligt plan. Mycket är gjort, mycket återstår. Enligt min uträkning återstår det något mindre än tre år innan allt är på plats. Som alla vet kommer detta inte att stämma, men det känns ändå viktigt för mig att kunna mäta stegen framåt. Jag har också börjat dokumentera sådant som köps in som tillkommit utöver den ursprungliga planen för att dels hålla lite koll på de totala utgifterna och dels för att se vad jag förbisåg.

Fiber till BOL Norr?

I den upp och ned vända värld vi lever i har jag fått ett erbjudande att ansluta BOL Norr till IP-Onlys fibernät. Hur man över huvud taget kan tycka att det är en lönsam affär överlåter jag till någon som förstår sig på. Gissningsvis finns det bidrag med i leken. Oavsett hur det kommer sig så har jag i alla fall möjligheten att ansluta mig till ett fibernät, vilket är mer än vad jag kan säga om lägenheten jag nu bor i, där jag får nöja mig med ett värdelöst, svindyrt mobilt ”bredband”.

Erbjudandet att ansluta BOL Norr fick jag redan för flera månader sedan, men förkastade då tanken på att ha fiber där. Trots allt är det en installationsavgift på runt 20000 kronor som ska hostas upp samt de löpande abonnemangskostnaderna varje månad (som minst är 230 kr/mån). Den initiala tanken var att det inte på något sätt var värt dessa utgifter med tanke på att jag eftersträvar ett billigare leverne. Alternativet för internetuppkoppling skulle vara ett billigt mobilt bredband med begränsad datamängd. Eftersom jag råkar vara både en datanörd och IT-tekniker så är jag full införstådd i vad detta skulle betyda. Samtidigt använder jag, hör och häpna, faktiskt inte särskilt mycket datatrafik per månad. En normalmånad går det åt mellan 5-7 gigabyte. Ett sådant abonnemang kostar hos Net1 79 kronor per månad. En avsevärd skillnad mot ett fiberabonnemang.

Å andra sidan kan man lägga fram ett väldigt starkt argument för att om jag hade en vettig internetuppkoppling så skulle jag kunna jobba på distans som konsult för att få in lite extra pengar och som säkerligen skulle täcka kostnaden för både installationen och de löpande kostnaderna. Jag skulle också kunna producera mer material till bloggen och kanske även göra vlog och/eller podd. Kanske skulle en sådan lösning kunna hjälpa mig att snabbare kunna flytta upp, om jag kan få till en inkomst som konsult på distans kanske jag inte behöver göra allt i ett stort steg, utan kan göra övergången mer gradvis.

Ett tredje alternativ skulle ju vara att inte hoppa på direkt utan vänta och se vad som händer, för att om tillfälle och möjlighet ges i en framtid dra in fibern då. Givetvis kommer kostnaden för installationen då att vara mycket högre, men samtidigt binder jag mig inte vid något utan att veta att jag skulle ha täckning för det.

Efter den sista mars vet jag hur det blir, för då löper tiden ut för erbjudandet. Fram tills dess behöver jag fundera både ett och två varv till.

Veckorna som gått (85) #prepperSE

I vanlig ordning flyger tiden när man har roligt. Givetvis kan tiden gå fort av andra anledningar också, men just nu är jag egentligen bara tacksam att tiden går fort så vi kan få lite vår någon gång. Vi har haft några dagar med töväder, men fortfarande ligger en kompakt snötäcke som ett lock över landskapet. Dagarna har sakta blivit längre och att få åka till jobbet under en gryende himmel gör morgonen lite mindre miserabel.

I lördags var jag och pratade prepping i programmet ”Fråga av du vill i P3”. Avsnittet kan du lyssna på i efterhand, med eller utan musik. Det var en väldigt rolig och intressant upplevelse att få sitta i direktsändning och svara på lyssnarnas frågor. Formatet på programmet tillåter inte några större djupdykningar och för mig är det alltid en utmaning att försöka ge korta svar på vad jag anser vara väldigt komplexa frågor. Enligt producenten kom det in ovanligt mycket frågor och med en reflektion att ”alla frågor är både intressanta och med en vänlig, nyfiken ton”. Vet inte om det är vanligt med motsatsen i programmet, men jag väljer att tolka det som att människor är genuint intresserade av prepping och krisberedskap.

Jag har fått hem en terrängkarta över området där BOL Norr ligger. Tack till Åsa på Apkalypso som informerar om att kartorna kommer att sluta säljas efter 1 juli 2018. Jag ska nog passa på att beställa lite fler kartor över angränsande områden så jag får en bra överblick i ett analogt format. En tanke jag har är att sätta upp kartorna på anslagstavlor på väggen så jag kan sätta nålar där det finns intressanta resurser (vatten, svamp, bär etc).

I övrigt händer inte så mycket just nu. Jag har lovat mig själv att ta det lugnt och fokusera på att försöka ge mina bråkande tarmar (Ulcerös Kolit) så bra förutsättningar som möjligt att läka ut. Samtidigt behöver jag lugn och ro att återbygga ork och energi, då sjukdomen tär väldigt hårt på både fysik och psyke när det är som värst. Målet är helt enkelt att klara av jobbet och inte bli sjukskriven igen. Kanske kommer ett inlägg inspirerat av Svensk Preppers eminenta ”Tjock, lat och jävligt omotiverad”.

Till sist vill jag slå ett slag för Myrstigs otroligt spännande och mycket lärorika ”Hur parar sig dinosaurier” (del 1, del 2, del 3). Jag har hört från säkra källor att del 4 snart är klar. Uppdatering: del fyra är nu ute.

Fråga vad du vill i P3 #prepperSE

Den 17 februari kommer jag att vara gäst i ”Fråga vad du vill i P3”. Programmet börjar 12:03, sänds live och den som vill kommer att kunna ställa frågor om prepping och krisberedskap till mig under ca två timmar. Att svara på frågor från gemene man är alltid givande då dessa tenderar till att vara konkreta och förankrade i verkliga bekymmer. Så jag hoppas att det kommer in många intressanta och kluriga frågor till programmet. Inget ont om journalister, men oftast tenderar jag få svara på samma frågor hela tiden när jag blir intervjuad till artiklar i tidningar. Detta programs format och upplägg gör att det känns riktigt roligt och jag ser fram emot att vara med.

Veckorna som gått (84) #prepperSE

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev en generell uppdatering, så det är dags igen. Det har hänt mycket under dessa två månader. Det mesta som hänt av karaktären saker som är satta i rörelse. I vanlig ordning tar saker och ting längre tid än man kanske önskar och tror. Detta är också en av anledningarna till att det varit lite glest med inlägg på bloggen.

En annan anledning till de sparsamma inläggen är att mitt privatliv tagit mycket kraft och energi de sista veckorna. Dels har jag varit sjuk och dels har jag fått smaka på hur otäckt lik min son är mig – envis och viljestark. I första hand är jag trots allt far och kommer alltid att prioritera familjen när det gungar.

Anledningen till att jag försökte ta mig upp till BOL Norr i början av januari var inte för mitt egna höga nöjes skull. Anledningen till att jag valde att åka hem berodde inte enbart på att det var en massiv snövägg i vägen. Anledningen var att jag skulle bli intervjuad till en dokumentär och eftersom intervjun skulle handla om mitt preppande tyckte teamet att det skulle vara utmärkt att göra intervjun vid BOL Norr. Så även om jag hade kunnat forcerat snön så fanns det inte en chans i helvete att teamet hade kunnat släpa kameror, belysning och annan utrustning genom snön. Dokumentären heter ”A Swedish Elephant” och väntas ha premiär under Almedalsveckan 2018. Lyckligtvis hänvisar inte titeln till min kroppshydda och den handlar heller inte om prepping. Du kan läsa mer om projektet på deras Indiegogo-sida.

Vad gäller det praktiska preppandet har det levt lite på sparlåga. Jag kommer göra en sista laddning vakuum-förpackade torrvaror i de PET-flaskor jag sparat för ändamålet. Sedan är det rätt fullt i BOL Norrs alla skåp och hyllor. Just mat är kanske inte heller det jag behöver fokusera på, men när jag ändå har rengjorda PET-flaskor står och väntar är det lika bra att använda dom.

Min vänliga morbror gav mig en himla massa nya Moraknivar och skydds/arbetshandskar som han fått från jobbet med orden ”du har mycket mer nytta av dessa i stugan än jag har här hemma”. Bara tacka och ta emot. Man kan inte har för många Moraknivar. I gengäld fick jag sitta och uppgradera Windows på hans dator i sex timmar. Tycker det var ett bra byte trots allt.

Jag hittade en batteriladdare för AA och AAA-batterier som går att driva med 12 volt, så en sådan köpte jag. De enda batteriladdarna jag haft tidigare har antingen varit helt soldrivna med egna solceller eller gått på 230 volt. Ännu ett litet steg i rätt riktning. Och det är just dessa små steg som är så viktiga. Att ha ett mål och att konsekvent arbeta för att nå dit, ett litet steg i taget.

Nu ska jag gå ut och försöka gräva fram bilen under all snö.

Till och med de infödda tycker det har kommit ovanligt mycket snö i år.

Två minuter i midnatt #prepperSE

Så var det dags för Bulletin of the Atomic Scientists att ställa om deras Doomsday Clock igen. Man har flyttat minutvisare till två minuter i midnatt. En förändring, och försämring, med 30 sekunder, då visaren stod på två och en halv minut i midnatt under 2017. Klockan har bara en gång tidigare varit så här nära midnatt och det var 1953.  Läser man forskarnas skriftliga uttalande får man en förklaring till varför de bedömer läget så allvarligt som de gör. Inledningen skrämmande.

In 2017, world leaders failed to respond effectively to the looming threats of nuclear war and climate change, making the world security situation more dangerous than it was a year ago—and as dangerous as it has been since World War II.

Sedan fortsätter man att beskriva de oroshärdar som finns runt om i världen; USA och Nord Korea, Ryssland och NATO, USA och Kina, Pakistan och Indien, USA och Iran. Man tar även upp klimatförändringarna och hur världens ledare ännu inte lyckats bromsa effekten av dessa. Vidare lyfts också frågan om hur informationskrigföring används för att destabilisera demokratier och dess institutioner.

Man också bedömningen att USA’s tillbakadragande från den globala arenan starkt bidragit till att i sig destabilisera världsordningen där allierade till USA inte längre vet hur landet tänker agera. Indirekt ger man Trumps Twittrande en känga:

International diplomacy has been reduced to name-calling, giving it a surreal sense of unreality that makes the world security situation ever more threatening.

Rapporten fortsätter att i lite mer detalj gå igenom vilka faktorer som bidragit till beslutet att flytta visare närmre midnatt. Lyckligtvis finns det också med åtgärder för att vända utvecklingen. Dessa åtgärder är lätta att föreslå, men mycket mer komplicerade att genomföra realpolitiskt.

Kontentan av rapporten är att skiten är närmre fläkten. Personligen stärker det min egen syn på omvärldsläget i stort. Snart kommer ”Om kriget kommer” dimpa ner i fyra miljoner hushålls brevlådor. Vi lever verkligen inte i samma värld som vi gjorde när jag för över tio år sedan ställde min första konserv och vattendunk i förrådet. Tyvärr har ingenting blivit bättre och i takt med att omvärlden förändras till det sämre växer min egen beredskap på att möta en osäker framtid.