Veckorna som gått (99) #prepperSE

Äntligen är jul och nyår avklarade. I samband med detta tog jag långledigt från jobbet och från alla andra åtaganden. Denna ledighet var ytterst välbehövlig. Nu känner jag mig både utvilad och mer harmonisk. Så varför inte sammanfatta vad som hänt de gångna veckorna?

Efter att jag tog hem ett relativt stort matlager från BOL Norr för att rotera ut har jag så sakteligen börjat återbygga det hål som blev. Nu fokuserar jag mer på mat som jag vet jag tycker om och gärna roterar ut. Detta är så klart inget nytt, men eftersom många konserver har fem års hållbarhet (som minst) så lever jag fortfarande med konserver som köptes in när bloggen var nystartad, för att ge lite perspektiv.

På möbelfronten har den sista fåtöljen hämtats samt ett soffbord som skänktes bort. Detta gör att allt som är kvar i möbelväg är en bäddsoffa upp till BOL Norr, sedan är jag helt nöjd. Tar jag ett kliv tillbaka och tittar på stugan i skogen inser jag, med lite stolthet ska medges, att jag faktiskt har ett till komplett hem ståendes. Att ha åstadkommit detta med till stor del sådant som folk skänkt bort är fascinerande, men också helt i linje med vad jag satt upp som mål. Återbruk är fantastiskt.

Annat smått och gott som kan vara värt att ta upp är att jag fick en full förbandsväska av en god vän. Men jag har inte bara fått saker, jag har också givit. Min syster och hennes familj fick några powerbanks och vattendunkar efter det att mitt oförberedda syskon ringt mig i panik under ett strömavbrott. Om hon har fyllt dunkarna med vatten förtäljer dock inte historien. Men hon uppskattade omtanken och förstod piken.

Nästa gång det kommer en ”Veckorna som gått” firar vi det 100:e inlägget i serien. Då ska jag se om jag inte kan hitta på något spännande.

Flytt av bloggen

Efter lite pyssel och helgdagar är nu bloggen flyttad. Förhoppningsvis kommer ni inte märka av så mycket förändringar. Allt ska ha följt med, men upptäcker ni något som saknas så hojta gärna till så får jag åtgärda det. Förhoppningsvis betyder detta i en förlängning att jag kan utveckla bloggen lite friare än tidigare. Till en början kommer jag dock att säkerställa att all teknik bakom fungerar optimalt.

Ett stort tack till T2IT som nu mer hostar bloggen! Er hjälp vid flytten har varit exemplarisk.

2018 – Don’t look back #prepperSE

Don’t look back, a new day is breakin
It’s been too long since I felt this way
I don’t mind where I get taken
The road is callin, today is the day
Don’t look back, Boston

Transportsträcka. Det är precis vad 2018 känts som, en lång tråkig transportsträcka. Visst har massor hänt, både positivt och negativt. Sammantaget har nog ändå det positiva en liten överhand. Jag misstänker att detta kan te sig märkligt för den som följt bloggen under året, men jag skriver ju inte om precis allt som händer i mitt liv här.

2018 har varit ett år av att få saker ur världen. Många surdegar som hängt över mig har jag tagit tag i och fått ett avslut på. Samtidigt har detta fått som följd att jag på sätt och vis kunnat jobba lite mer långsiktigt med förberedelserna inför flytten upp till BOL Norr. Här handlar det både om praktiska ting som om teori.

Det kanske mest överordnat positiva som hänt i år är ändå att det äntligen verkar som min medicinering har hittat rätt och att min Ulcerös Kolit nu verkar hållas i schack. Förvisso har det ”bara” gått 12 veckor, men det är tre gånger så länge som det vanligtvis håller i sig. Om detta får fortsätta har tarmarna en mycket god chans att läka ut, vilket på sikt gör att jag kommer vara oändligt bättre rustad för ett SHTF där medicin inte finns att tillgå.

Flytten ner till Mälardalen har inte heller varit odelat negativ. Jag trivs väldigt bra på mitt nya arbete och chansen att få återuppta gamla kontakter har varit mycket givande. Jag vet att ni läser, så ett extra stort tack till er. Vidare har också närheten till släkten bidragit till att jag kunnat ägna mer tid åt mina kära, vilket känns mycket bra.
Nu tänker jag inte bli långrandig utan önskar alla läsare ett Gott Nytt År och God Fortsättning!

Pris per kalori #prepperSE

Egentligen skulle jag skriva en liten sammanfattning över året som gått men råkade istället fastna i min inventeringsförteckning över mitt matförråd. En tanke slog mig att det kanske skulle vara intressant att se vad priset per 100 kcal vara är. Trots allt är det många faktorer att väga samman när man bygger sitt matförråd; vad man faktiskt äter, hållbarhet, kostnad, utrymme, näringsvärden och så vidare. Om jag ändå hade ett uppskattat pris per förpackning var det en lätt sak att räkna ut priset per 100 kcal vara.

Listan nedan är baserad på saker jag råkar ha i mitt förråd och som jag har data på. Givetvis kan priset variera kraftigt beroende på en rad olika faktorer så som storlek på förpackning, märke och om det råkar vara extrapris. Jag har i min inventeringsförteckning enbart gått på ”normalstora” förpackningar och ordinarie priser taget från olika matvaruaffärer (Lidl, ICA, Coop och Hemköp). Alltså är detta inte på något sätt en guide för den som vill leta reda på det allra billigaste av något. Listan innehåller också några dubbletter. Anledning är lite dålig dokumentation från min sida på vissa varor med olika tillverkare. Jag låter dom vara kvar eftersom jag är för lat för att tvätta listan.

Så vad kan man då dra för lärdomar av nedan lista? Det beror nog rätt mycket på vad man är ute efter att uppnå. Även om rapsolja är det billigaste per kalori så tvivlar jag på att någon vid sina sinnens fulla bruk tänker överleva på enbart rapsolja. Det samma gäller strösocker som är det näst billigaste. Havregryn, pasta och ris är däremot intressanta eftersom de räknas till de mer klassiska stapelvarorna. Något som förvånade mig lite var att torkade röda linser var så pass billigt per kalori.

Dyrast är kanske föga förvånande konserverad frukt samt konserverade soppor och grytor. Problemet med dessa är att de innehåller relativt lite kalorier per mängd vara. Givetvis blir det rätt tradigt att bara äta kokt ris, så det vill nog till lite att dryga ut och variera med.

Det går att bolla detta fram och tillbaka lite hur man vill, men jag hoppas detta kommer någon till nytta.

Vara Pris per 100 kcal
Rapsolja 0,22 kr
Strösocker 0,25 kr
Havregryn 0,27 kr
Pasta 0,28 kr
Ris 0,29 kr
Röda linser (torkade) 0,29 kr
Pulvermos – ICA 0,84 kr
Kokosfett 0,85 kr
Pulvermos – Harvest Basket 1,14 kr
Halva 1,16 kr
Ketchup 1,31 kr
Blockchocklad 1,36 kr
Druvsocker (Dextrosol) 1,37 kr
Jordnötssmör 1,45 kr
Mjölkpulver Nestlé 1,99 kr
Jordnötssmör eko 2,03 kr
Vitabönor 2,05 kr
Pannbiff I sås 2,14 kr
Ravioli 2,34 kr
Potatismos (pulver) 2,86 kr
Dulano korv 3,14 kr
Oliver 3,29 kr
Soya 3,33 kr
Ravioli 3,35 kr
Kidneybönor I chilisås 3,42 kr
Tomatpuré 3,52 kr
Köttbullar Coquette 3,71 kr
Bullens pilsenerkorv 4,39 kr
Tonfisk 4,41 kr
Köttbullar 4,46 kr
Fläskgryta 4,46 kr
Bondbönor – Sevan 4,51 kr
ICA Kalasgod korv 4,53 kr
Tomatsoppa Heinz 4,63 kr
Jakabog 4,76 kr
Tonfisk i olja
5,36 kr
Kidneybönor 5,50 kr
Picnicbog 5,84 kr
Hönspastej 5,88 kr
Chili con carne 6,25 kr
Konserverad potatis 6,26 kr
Fiskbullar/laxbullar 6,29 kr
Picnicbog 6,30 kr
Mjukost Bacon 6,36 kr
Ananans 6,54 kr
Gulaschsoppa – Felix 6,56 kr
Ärtsoppa, Soldatens 6,58 kr
Gulaschsoppa 6,70 kr
Chili con carne d’aucy 6,72 kr
Ananans 6,89 kr
Makrill 7,45 kr
Gulaschsoppa – nöt 7,48 kr
Burkskinka 7,88 kr
Blandad sallad (pickeled) 8,66 kr
Surkål 12,35 kr
Köttsoppa 12,99 kr
Gulaschsoppa – fläsk 13,00 kr
Aprikoshalvor 14,95 kr
Persikohalvor 15,78 kr
Kikärtor (konserv)
57,69 kr

Den realistiska planen – budget #prepperSE

Sist jag gjorde detta blev det ett himla liv. Då hävdade jag att jag skulle klara mig att leva på 18900 kr per år, vilket verkade vara något otänkbart för de allra flesta. I efterhand kanske det var lite dumt att kasta ur sig något sådant utan att förklara alla stegen mellan det tänkta målet och nuläget. Så därför låtsas vi inte om det inlägget utan börjar från början. För jag gissar att ingen kommer höja på ögonbrynen när jag säger att en framtida årskostnad kommer att ligga på 78500 kronor? Faktum är att det är inte särskilt långt från vad min årskostnad var innan jag tvingades flytta söder ut i somras.

Budgeten ser ut som följer:

Utgifter Kostnad per år
Fastighetsskatt 1200
Bilförsäkring 4000
Internet 6000
Jaktkort 300
Vägavgift 300
Försäkring hus 1500
Sophämtning 1600
El 6000
Drivmedel 12000
Mat 30000
Bilskatt 3600
Underhåll bil 12000
Summa per år
78500
Per per månad 6542

Anledningen till att jag så öppet redovisar detta är för att i framtiden sedan kunna påvisa hur detta kan dras ner. Som synes finns ingen kostnad för hyra eller amorteringar och det är för att jag inte kommer ha några sådana. Huset och marken är redan betald. Fastighetsskatten är dock något jag inte kommer komma undan.

I detta scenario kommer jag att ha ett vanligt heltidsarbete och kommer behöva min bil med allt vad det innebär. För er som följt bloggen ett tag är detta alltså en del av min gradvisa övergång som jag skrivit om tidigare. Förhoppningen är att kunna flytta upp till BOL Norr och jobba ett par år för att kunna göra de nödvändiga inköp som krävs för att ta det hela i en mer självförsörjande inriktning. Om min initiala kalkyl håller och att jag kan vara disciplinerad nog med sparandet kan detta åstadkommas på ett år. Realistiskt är nog två eller tre år eftersom det garanterat lär tillkomma kostnader som jag inte kan förutse idag. Fast väl på plats spelar det inte så stor roll. Målet är inte att bli självförsörjande från dag ett utan att sakta och metodiskt jobba mig mot det målet.

Det samma kan också sägas om den ekonomiska friheten. Över tid kommer jag att kunna välja att eventuellt gå ner i tid, om det är möjligt hos en framtida arbetsgivare, eller rent av byta spår och bli egenföretagare (igen). Här börjar jag nå gränsen för hur långt jag rimligtvis kan spekulera in i framtiden. Dessa frågor får funderas kring vad det lider.

För att återgå till min lilla budget ovan. Som ni ser har jag tagit med matkostnader för inköp av mat. Eftersom jag inte planerar att äta upp mitt förråd av mat, som även i framtiden ska fungera som buffert, får jag vara beroende av matvarubutikerna ett tag till. Men detta är en post som garanterat kommer minska i takt med att jag får igång odlingar och djurhållning, även om en del av den ”vinsten” kommer att flyttas över till kostnader för foder, hö, halm och annat som hör djurhållning till. Utgiftsposter kommer att ändras, flyttas, tillkomma och försvinna. Det är jag helt medveten om.

Vidare kan jag också konstatera att jag räknar med att initialt fortsatt kommer vara inkopplad på det fasta elnätet. Även om elförbrukningen är väldigt låg så kan jag inte komma undan de fasta avgifterna. Problemet är att om jag idag säger upp elabonnemanget kommer en ny inkopplingsavgift vara skyhög, om jag av någon anledning skulle behöva återansluta mig. Jag har också räknat på ett mycket dyrare internetabonnemang än jag kanske egentligen behöver (ett utan begränsad datamängd). I och med att jag inte vet vad jag kan få för jobb, men gissar på att det kommer fortsätta vara inom IT, så kan det vara nödvändigt.

Det finns två saker som inte är med på listan som det alltid dyker upp frågor om; vatten och avlopp. På marken har jag en egen brunn med tjänligt vatten. Vad gäller avlopp finns inget krav på anslutning till kommunalt vatten och avlopp. Jag kommer att investera i godkänd lösning för avlopp baserat på vilka krav som kommer ställas från kommunen. Att jag inte tar upp den i budgeten är helt enkelt att detta är en infrastrukturkostnad som inte kommer vara återkommande.

Ovan har jag alltså ett ekonomiskt utgångsläge. Ett realistiskt och väl tilltaget sådant. Det blir väldigt lätt att se vad det är som driver de framtida kostnaderna, vilket är bilen. I en framtid kan jag förhoppningsvis slippa detta, men exakt hur det ska gå till får jag lämna för nu. Om någon undrar över mobiltelefon så kommer jag använda mig av kontantkort. Jag ringer och SMS:ar väldigt lite, dessutom använder jag inte mobiltelefonen för att surfa på, så jag gissar på att det kanske går åt ett par hundra per år.

Göta Petter! #prepperSE

Stopp!

Tack snälla, jag är helt överväldigad. På under tre timmar har jag fått så mycket donationer till bloggen att jag inte bara klarar nästa år, utan även året där på och lite till. Jag är inte så lite rörd, ödmjuk och tacksam. Alla ni som bidragit… Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Ord känns otillräckliga. Vet att ni har min eviga tacksamhet.

Tanken var ju aldrig att be om donationer nu. Allt jag gjorde var att rada upp de alternativ jag hade att välja på, utan att tagit ett beslut. Nu har ni kära läsare gjort valet åt mig. Hur kan jag ens fundera på något annat än att fortsätta när jag fått ett sådant massivt stöd?

Åter igen, tack så otroligt mycket! Om ni någon gång hör någon säga att preppers är egoister, hänvisa dom hit till detta inlägg. Ni är helt enkelt underbara, vilka ni än är där ute.

Why do you cry? What did I say?
But it’s just rain I smile
Brushing my tears away

Bloggens framtid #prepperSE

Jag har i det längsta dragit på detta inlägg eftersom jag inte vet hur jag ska formulera mig. Risken är att det kommer framstå som antingen ett hot eller tiggande. Så vi får se hur det blir.
För att vara krass – jag har inte råd att betala för bloggen och domänen urvaken.com. Orsakerna är många, men det har jag redan skrivit om tidigare. Kruxet är att jag hade hoppats på att annonsintäkterna skulle kunna täcka kostnaden så det blev ett nollsummespel.

blev det inte. I början av året såg det ljust ut med gott om besökare på bloggen och det tickade in några kronor hit och dit. Men sedan sommaren har antalet besökare minskat. Antagligen beror det lite på mig själv då jag inte skrivit lika mycket som jag brukar, men det har tagit mycket energi att flytta och åter igen börja på ett nytt jobb.

Så nu står jag här med tre alternativ.

Lägga ner bloggen
Detta är det minst attraktiva alternativet. Trots allt tycker jag det fortfarande är roligt att skriva och det ger mig möjlighet att få inspel som är otroligt värdefulla. Dessutom vet jag att bloggen är uppskattad baserat på feedback jag får.
Något som skulle kunna uppfattas som en fördel för min egen del med detta alternativ skulle vara att jag skulle kunna återta min opsäk på sikt, för att i tysthet kunna flytta upp till BOL Norr och bara sjunka in bland skuggorna.

Gratis är gott?
Alternativ två är att köra vidare på den gratistjänst som WordPress erbjuder. Det innebär många begränsningar och att min domän försvinner, kvar blir den gamla urvaken.wordpress.com. Detta kanske fungerar ett tag, men om något är ”gratis” är det du som är produkten. Villkor kan ändras, förutsättningar försämras och som en icke betalande ”kund” sitter man rätt löst.

Be om hjälp
Det sista alternativet är att be er läsare om ekonomisk hjälp i form av donationer. Trots allt rör det sig inte om några större summor för att täcka bloggens kostnader. Idag fick jag information att WordPress höjer priset för den premiumtjänst jag har från $99 (890 SEK) till $125 (1124 SEK). Skulle varje läsare en normaldag skänka 5 kronor skulle den kostnaden vara täckt med råge. Men saken är den att jag inte vill vara beroende av något eller någon. Det ligger ju djupt rotat i ett prepper-hjärta att klara sig själv.
Så vad ska jag göra? Just nu tänker jag inte göra något alls annat än att gå och värma på lite ärtsoppa som ska roteras ut. Bloggens premiumabonnemang går ut den 30 januari 2019. Detta ger mig lite tid att fundera på vad jag ska göra.

T minus 1,5 år #prepperSE

Detta är en uppföljning av ”T minus 2,5 år”.
För två år sedan skrev jag att jag då trodde jag hade 2,5 år kvar innan jag kunde sjösätta min plan att flytta upp till BOL Norr. Idag hävdar jag att det är ett och ett halvt år kvar. Någonstans på vägen lades ett år till på min ursprungliga tidsplan. Så kan det vara och på sätt och vis är det inget som grämer mig. Kanske finns det anledning att åter komma om ett år och hävda att det fortfarande är 1,5 år kvar. Vem vet.

Något som dock är intressant att fundera kring är skillnaden mellan vad jag skrev för två år sedan och hur situationen är idag. Då vad den övergripande känslan att inte vara redo. Trots att jag på många objektiva sätt inte är mer redo idag än då finns där ändå en stor skillnad. Först funderade jag på om det kan ha varit att de steg jag tagit under dessa två år var nog för att lugna denna oro. Fast ur ett krasst fysiskt överlevnadsperspektiv har inte mycket blivit bättre. Det är inte mer mat, mer vatten, mer prylar, mer ved, mer medicin, mer allt som har gjort skillnad.

Förändringen är i princip helt mental.

Någonstans under dessa år har något hänt. Exakt vad vet jag inte, men jag har några idéer. En förändring gissar har sina rötter i det tankegods jag sådde för så många år sedan, som har tagit tid på sig att mogna. Det jag syftar på är att förlika sig med tanken på att något riktigt otäckt faktisk kan inträffa. Det har alltså tagit mig över tio år att smälta den fulla innebörden av vad en kollaps eller SHTF faktiskt betyder konkret. På sätt och vis är det kanske lite som att förlika sig med sin egen dödlighet. Denna acceptans skänker mig ett märkligt lugn och låter mig fokusera mer på en väg framåt än att fastna i funderingar kring om det ens är möjligt att vi kan stå inför ett SHTF i en framtid, hur en sådan kan se ut och hur det skulle påverka mig och mina närmaste.
Givetvis finns det fler aspekter. En del är att jag nu ser att min son kommer klara sig själv som vuxen, vilket jag berört i tidigare inlägg. Som förälder är detta ett monumentalt skifte. En annan del är att jag tvingats ur min trygghetszon mer än en gång den sista tiden. Jag har flyttat till främmande städer, bytt jobb, lärt känna nya människor, lärt mig nya kunskaper. Insett att värden inte går under fast det inte blir som tänkt sig, men det löser sig alltid på något märkligt sätt.

Tro nu inte att jag anammat en naiv livsåskådning. Men det viktigaste jag lärt mig under de gångna åren är faktiskt att inte oroa mig för saker jag inte kan påverka. Alltså, jag kan inte påverka om ett tredje världskrig bryter ut, men jag kan påverka min egen situation och mina egna förutsättningar. Att preppa är just det – att påverka sina förutsättningar för att klara en kris eller katastrof. Men att inte oroa sig för det man inte kan påverka handlar också om att finna sinnesro. I anknytning till det vill jag också uppmana framför allt unga läsare att sluta bry er om vad andra tycker om er. Det ligger inte på er att vara alla andra till lags.

Avslutningsvis kan jag äntligen se ljuset i tunneln. Oavsett tidsspann vet jag nu konkret hur jag ska ta mig till mitt mål. Detta är inte längre en Maoistisk femårsplan.

Utmattningens dimma #prepperSE

Vi har alla varit där. Kanske som nybliven förälder, under den militära grundutbildningen, inför en extra tung tentamen, efter veckor av för mycket övertid och för lite sömn eller på grund av sjukdom. Den obeskrivliga utmattningen, när man är beredd att kompromissa med precis vad som helst bara man får sova och vila. Känslan av att ha nått slutet för vad man klarar av. Ingen tanke fastnar, utom den om vila. Ögonlockens obeskrivliga tyngd. Yrseln. Illamåendet. När utmattningen tar vid slutar all form av logik. Hjärnan kortsluter. Objektivt har de flesta av oss också observerat människor som varit där, utan att själva nödvändigtvis varit utmattade. Det är lite som att bevittna någon som är rejält full.

Hur många av er har lyckats stanna upp i ett sådant tillstånd och fundera över situationen? Jag har själv varit där oftare än jag kanske egentligen vill erkänna. Några av tillfällena var jag, utan överdramatisera, enligt läkarna ett par dagar från döden. Givetvis hade dessa tillfällen med min sjukdom att göra, men andra gånger har det bara varit ren utmattning. Oavsett orsak till den där utmattningen har jag en nästan reflexmässig tendens till att tänka ”tur att detta är under normala förhållanden”. Oftast har jag kunnat hitta en lugn plats och tid till vila och återhämtning – vilket är just det kroppen skriker efter. Men om omständigheterna var annorlunda…?

I denna dimma av ren skär utmattning slutar logik och konsekvensanalys att fungera. Det finns så många fler riskfaktorer att ta hänsyn till bara för att få vardagen att fungera vid ett SHTF. Bara något så enkelt som att öppna en konservburk utan att skära sig, att säkert lägga i mer ved i vedspisen/kaminen eller lyfta av en kastrull med kokande vatten från spisen. Allt detta kan få katastrofala följder om något går fel. Och fel kommer det förr eller senare gå om man utmanar ödet tillräckligt många gånger.

Som vanligt är jag en stark förespråkare för att pröva saker medan det kan göras under kontrollerade former. Ett sätt kan vara att ”dygna”, det vill säga att hoppa över en natts sömn. Vanligtvis brukar timmarna mellan 03:00 och 05:00 vara de värsta. När man är som tröttast föreslår jag att prova söka upp lite algebra-uppgifter på nätet att lösa. När man misslyckats med detta är det läge att ta upp något praktiskt. Varför inte lära sig sticka (om man inte redan kan)? Eller något annat som är av praktisk natur. Lägg märke till hur den kognitiva förmågan och även finmotoriken fungerar – eller inte fungerar. Lägg också på minnet hur ni resonerar med er själva, vad för tankar som dyker upp. Gissningsvis lär det dyka upp tankar som ”detta test är idiotiskt och jag hatar Urvaken”.

Någonstans kommer ni komma in i en andra andning, där saker och ting känns mer normalt igen. Trots det misstänker jag att ni kommer göra det ni normalt gör saktare. Kanske en begynnande huvudvärk, avdomnade fingertoppar, lättfrusna, illamående, lättirriterade, apatiska. Alla reagerar vi olika men också annorlunda från gång till annan. Vill man utmana sig än mer kan man ge sig på att göra något fysiskt ansträngande, men det är inget jag rekommenderar på grund av skaderisken.

Allt detta riskerar bli vardag om skiten verkligen träffar fläkten. Det är så fruktansvärt lätt att överskatta sin egen förmåga när man är frisk, varm, utvilad och mätt. Därför är det extra nyttigt att utmana sig själv och försätta sig i obekväma situationer. Själv försöker jag göra det så ofta jag kan, så länge det är säkert. Det är det enda sättet jag har för att ta reda på hur jag själv fungerar i en annan situation än ett normalläge. Självinsikt kostar inget, väger inget och kan ge dig helt nya insikter om dig själv som inte bara är av nytta och glädje när apokalypsens fyra ryttare visar sig.

Att hjälpa eller inte hjälpa, det är frågan #prepperSE

Par i prepp skriver förtjänstfullt och tydligt hur de ser på att ta emot behövande vid ett SHTF. Prepp på mitt sätt följer upp med sina tankar kring det hela. Som sig bör utgår alla från sin nuvarande situation och kapacitet, vilket jag själv skrev om för lite mer än tre år sedan. Det var då och nu är nu. Saker förändras. Så jag tänkte resonera lite kring hur jag idag ser på att bistå med hjälp till den som skulle lyckas hitta BOL Norr under ett SHTF.

Först och främst behöver jag, precis som alla andra, se över vilka förutsättningar jag faktiskt har att hjälpa någon över huvud taget. En sådan begränsning är plats och sovplatser (läs bäddar). Detta för att kunna erbjuda enbart skydd och värme. Sedan kommer den där evigt närvarande frågan om mat. Just nu har jag mat för en person i två år. Räknar man lite på det inser man ganska snart att detta inte räcker särskilt länge om man är till exempel sex personer istället för ensam. För sex personer räcker lagret i fyra månader. Dubblera det och tiden halveras. Vatten är för mig en icke-fråga då jag har flera sätt att kunna tillgodose detta.

Som läget är just här och nu räknar jag mer att det kan komma någonstans mellan 6-8 personer, vilka alla är varmt välkomna. Detta är också en hyfsat lagom stor grupp för att uppnå redundans och kunskapsspridning. Personerna är en kombination av släkt och vänner som alla på något sätt kommer att kunna bidra till en god kunskapsbank, men också är detta människor som jag gör bedömningen är duktiga att fungera i grupp.

Så vad händer då om någon oförutsedd dyker upp som behöver hjälp? Är den en mindre familj av människor jag sedan tidigare känner eller i alla fall har en relation till är chansen rätt stor att vi kommer kunna lösa detta. Finns det barn med i bilden kan jag lova att ansträngningarna kommer öka. Men det finns aldrig garantier. Det är just det som är hela poängen med detta inlägg. Jag kan aldrig stå som garant för någon annans krisberedskap, säkerhet och trygghet – annat än för min sons. Givetvis kan jag upplåta plats till tält, en husvagn eller husbil. Men tro inte att det betyder att platsen kommer med all-inclusive. Precis samma sak kommer gälla alla som delar tak. Alla måste hjälpas till för att säkra morgondagens mat på bordet eller nästa vinters vedförråd.
Med det sagt kommer jag inte heller kunna husera allt för många. Det finns utrymme för några få ”extra”, men inte många. Att hänga upp sin framtida överlevnad på andra människors välvilja är direkt oansvarigt om man idag har möjligheten att vidta åtgärder för att undvika detta. De med en stående inbjudan till BOL Norr har inget frikort från sitt eget ansvar.

%d bloggare gillar detta: