Prepping för alla
Så kom eldarna. Den andra veckan instängda i stugan kunde vi från köksfönstret se något som liknande en enorm rökpelare bortom skogen, som reste sig mot himlen. Trots att sikten var dålig på grund av askmolnet gick det ändå att urskilja denna gråsvarta pelare som såg ut att ha sitt ursprung väldigt nära den närmaste... Fortsätt läsa mer →
Dagarna började flyta samman. Vi var i princip fångar i stugan. Att gå ut var det ingen som ens vågade tänka på. Det radioaktiva dammolnet som dragit in och så sakteliga började fälla sin giftiga last blockerade både solen och oss. Humöret var ändå bra såhär en vecka efter vi blivit instängda. Rutiner började så... Fortsätt läsa mer →
Den del av min prepp som alltid varit min akilleshäl är min egen fysik. Jag har skrivit om detta förut. Varje gång jag försökt göra något åt det har det alltid dykt upp massor med hinder och dåliga ursäkter. Men med en mage som börjar rätta till sig och ensam i en lägenhet finns det... Fortsätt läsa mer →
Trots att det var tidig eftermiddag var det nästan mörkt inne. Alla var samlade i köket. Några oljelampor och stearinljus var tända. Det hela påminde väldigt mycket om hur det var den där kvällen för en vecka sedan när vi först kom hit. Bara det att nu var tystnaden slående. Samma tystnad som uppstår när... Fortsätt läsa mer →
Fem dagar hade passerat sedan jag och er farmor lämnade lägenheten för gott. Om jag minns rätt hände två saker denna dagen. Det kan också ha varit den sjätte dagen, men som ni säkert förstår är det svårt att minnas exakt, trots att jag nu lyckats hitta några av de anteckningar som skrevs då. Även... Fortsätt läsa mer →
Den andra dagen gick åt till att diskutera och försöka förstå. Morgonens första chock hade klingat ut och min far mer eller mindre tvingade oss att lyssna och få oss att inse allvaret. Men även han verkade till stora delar osäker, ofta bläddrandes i böcker och pärmar för att försöka hitta information kring detaljer. Sakta... Fortsätt läsa mer →
Tystnaden var tryckande runt bordet. Tiden stod stilla. Allas ansiktsuttryck etsade sig fast på min hornhinna. Att ord kan ha en sådan kraft. Sådan skräck. Frukostens lukt, förmiddagssolen genom fönstren, den klarblå himlen. Kontrasten var så stor mot den sista meningen som lämnat min far innan han blev tyst. "Allt tyder på ett fullskaligt kärnvapenkrig".... Fortsätt läsa mer →
Det har varit en lång, mörk vinter kantad av sjukdom och slit. En period där livet gått i uppförsbacke och motvind. Jag önskar jag kunde skriva att det nu vänder och allt går åt rätt håll, men det kan jag inte. I alla fall inte ännu. Varje vinter sedan jag skaffade BOL Norr har varit... Fortsätt läsa mer →
Jag vaknade av en blöt hundtunga på mitt ansikte och en allvarlig flickröst som proklamerade att det minsann var dags att gå upp nu. Minns jag rätt hade jag en fruktansvärd huvudvärk. Till min förvåning hade er farmor redan gått upp. Av gammal vana tog jag upp mobiltelefonen för att se vad klockan var, men... Fortsätt läsa mer →
Okej, jag ska erkänna att jag kan vara tjurigt envis ibland. Vissa skulle kanske hävda att det inte bara är ibland. Oavsett så händer det lite då och då att jag kör fast i ett tankespår. Som nu när jag kom upp till BOL Norr och inser att det är sådär knädjup snö för att... Fortsätt läsa mer →
Drivs med WordPress | Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.