Fem dagar hade passerat sedan jag och er farmor lämnade lägenheten för gott. Om jag minns rätt hände två saker denna dagen. Det kan också ha varit den sjätte dagen, men som ni säkert förstår är det svårt att minnas exakt, trots att jag nu lyckats hitta några av de anteckningar som skrevs då. Även... Fortsätt läsa mer →

Den andra dagen gick åt till att diskutera och försöka förstå. Morgonens första chock hade klingat ut och min far mer eller mindre tvingade oss att lyssna och få oss att inse allvaret. Men även han verkade till stora delar osäker, ofta bläddrandes i böcker och pärmar för att försöka hitta information kring detaljer. Sakta... Fortsätt läsa mer →

Tystnaden var tryckande runt bordet. Tiden stod stilla. Allas ansiktsuttryck etsade sig fast på min hornhinna. Att ord kan ha en sådan kraft. Sådan skräck. Frukostens lukt, förmiddagssolen genom fönstren, den klarblå himlen. Kontrasten var så stor mot den sista meningen som lämnat min far innan han blev tyst. "Allt tyder på ett fullskaligt kärnvapenkrig".... Fortsätt läsa mer →

Jag vaknade av en blöt hundtunga på mitt ansikte och en allvarlig flickröst som proklamerade att det minsann var dags att gå upp nu. Minns jag rätt hade jag en fruktansvärd huvudvärk. Till min förvåning hade er farmor redan gått upp. Av gammal vana tog jag upp mobiltelefonen för att se vad klockan var, men... Fortsätt läsa mer →

Färgbandet i skrivmaskinen tog slut utan att jag märkte det. Efter jag bytt bandet gick jag ut i mörkret och bara andades. Minnena som jag nu grävt fram har fått mig att fundera, grubbla och ifrågasätta. Även om vi nu kunnat pussla ihop ett och annat om vad som faktiskt hände, varför vi lever i... Fortsätt läsa mer →

Lyssna noga nu mina älskade barnbarn och framtida generationer. Jag vet att detta i efterhand kan låta spännande. Det är svårt att förmedla och beskriva en flykt. En flykt från ett hot som var så otydligt att jag stundom undrade om det ens var ett hot. Samtidigt hade jag en magkänsla som där och då... Fortsätt läsa mer →

Om ni någon gång brådskande måste bege er hemifrån är det klokt att i förväg tänkt igenom vad som är viktigt att få med sig. Mitt unga jag hade aldrig haft en sådan tanke. Vad är egentligen viktigt? I gryningsljuset den där morgonen, när känslan av att inte bara ha tappat fotfästet utan att handfallen... Fortsätt läsa mer →

En främmande röst inifrån lägenheten fick mig att hoppa till ute på balkongen. Redan efter den korta tiden som gått hade vi börjat vänja oss vid tystnaden. Att rösten inte kom från en människa inne i vardagsrummet var helt uppenbart, utan detta var en röst från en högtalare. Där inne satt er farmor med en... Fortsätt läsa mer →

Jag vet inte hur länge jag satt på sängen innan er farmor kom in och undrade om jag somnat. Min far var inte en sådan människa som spred "jag älskar dig" omkring sig. Därför kändes det alltid extra mycket när jag väl fick höra det. Inte för att jag inte visste att han älskade mig,... Fortsätt läsa mer →

Julen kom och gick, liksom det nya året. Som vanligt firade vi den med min faster och hennes man, kusiner, farmor och gammelmormor. Det kändes tomt var ett inte ha min far där. Han hade avböjt att fira med hänvisning till att det var långt att åka, trots att han blivit erbjuden sängplats hos alla... Fortsätt läsa mer →