När pusselbitarna (äntligen) börjar falla på plats

Det är lätt att generalisera. Först tänkte jag börja med att proklamera att det varit några riktiga helvetesår som passerat. Sedan insåg jag att det faktiskt inte är så enkelt. Ja, de senaste åren har varit jobbiga och många gånger har det sett nattsvart ut. Men att inte kunna se det positiva som faktiskt också hänt under tiden vore att göra det lite för lätt för mig.

Trenden har varit negativ under en lång tid, men inte utan ljusglimtar, små bubblor av glädje och lycka som faktiskt gör att det går att uthärda en annars jobbig period. Nyckeln ligger i att kunna plocka fram dessa minnen när allt känns som mörkast. Gissningsvis kommer detta vara än viktigare under ett SHTF.

Men trägen vinner. Det kommer inte någon fe som viftar med sitt magiska trollspö och löser alla problem. Istället har jag fått ta varje steg på vägen själv, ensam. Ibland kommer glada tillrop och uppmuntran. Ibland är det inte bara uppförsbacke och motvind.

Nu har jag kommit så långt att allt är klart för flytten norröver. Jag har ett nytt jobb och jag skrev på avtalet för en lägenhet igår. Det jag så länge kämpat för än nu klart. Allt jag behöver göra är att bida min tid i två månader.

Detta betyder alltså att jag inte flyttar till BOL Norr direkt, även om det varit den ultimata drömmen. Anledningen är kanske främst att det är svårt att få ett jobb i någon av de närmsta städerna, allra helst nu i dessa Corona-tider. Rent praktiskt finns det inget som hindrar att jag skulle kunna bo i stugan, men det finns vissa saker jag behöver lösa först för att göra det rimligt i ett normalläge.

Istället blir det en hybridlösning där jag tillbringar arbetsveckorna i en liten etta med kokvrå och all annan ledig tid i BOL Norr. På så sätt hoppas jag kunna få både tid och ekonomiska resurser att bygga upp något riktigt bra.

På tal om BOL Norr, så tror jag att det börjar bli dags att skrota det namnet. Om två månader vore en mer korret benämning BOL Syd. Men eftersom jag bara har en BOL så får det nog helt enkelt bara bli ”stugan” framöver. Småsaker kan tyckas, men en förändring som symboliserar så mycket för mig personligen.

3 thoughts on “När pusselbitarna (äntligen) börjar falla på plats

Add yours

  1. Det är spännande att få följa med dig på din resa. Känner igen mig väl i dig och dina funderingar.

  2. Måste ju ändå vara en väldigt bra övergång att till en början bara bo i stugan när du är ledig, så att allt hinner falla på plats ordentligt innan du flyttar permanent. Genom att kunna vara där så pass ofta och regelbundet så borde du ju dessutom kunna komma igång med en hel del odling. Det är bara jobbigt att bo i något som inte är klart och samtidigt långpendla till ett jobb eller bo mitt i en renovering/rust/”uppbyggnad”. Tycker att du gör helt rätt! Hoppas att du kommer att blogga mycket om hela processen – det blir intressant att följa.

    1. Tack! Det är till stor del tack vare feedback och kommentarer här på bloggen som jag gör på det här viset. Utan dessa hade jag nog gått ”all in” och säkert misslyckats.

      Självklart kommer jag skriva om denna nya fas och försöka dokumentera det hela.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Proudly powered by WordPress | Theme: Baskerville 2 by Anders Noren.

Up ↑

%d bloggare gillar detta: