Dränerad #prepperSE

Ni får ursäkta mig att det blir mycket negativa, nedslående och dystra inlägg. Vill ni ha bilder på bästaste, vackraste grillkvällen med vänner, bubbel och idel leenden så har ni nog ändå hamnat fel. Jag är medveten om att det blir mycket ”me, myself and I”, det kan inte hjälpas för jag är inne i en sådan period. Inte en egocentrisk period, men en introvert och rannsakande sådan. Samtidigt håller kroppen på att båkar med inflammationen i tarmarna, som sprider sig till leder och gud vet vad. Jag är alltså inte i topp trim – på något plan.

Som jag skrev på midsommardagen så känner jag mig trött och energilös. Antagligen beror en stor del av detta på min jävla sjukdom som just nu står mig upp i halsen. Denna dränering på energi ger så klart utslag på allt annat. Kanske skulle jag inte ens arbeta utan istället vara sjukskriven och bli frisk. Bara att klara av jobbet tar musten ur mig, att sedan orka med markservice  och förbereda inför flytten går på ren vilja och en energireserv som egentligen inte finns. Jag skriver inte detta för att söka sympati eller ömkan utan som ett krasst konstaterande över hur min situation är just nu.

Detta leder helt logiskt till min önskan att kunna flytta upp till BOL Norr och bli någorlunda självförsörjande. Hur ska det gå till om jag har perioder som denna? När jag knappt orkar med mig själv, hur ska jag då orka med odlingar, djur, skog och ved, vatten och allt annat? Detta handlar alltså inte på något sätt om någon lathet, om någon nu tror det, utan om en sjukdom som bokstavligt talat vrider skiten ur mig och lämnar kvar ett tomt skal.

Kanske kommer det att gå bra, trots allt. Om jag inte behöver förvärvsarbeta lika mycket kanske den energi som finns kvar räcker till för att sköta sysslorna på gården. Men tvivlet finns där hela tiden. Det kan också röra sig om bristande självförtroende. Men vetskapen om dessa dalar bidrar inte direkt till att stärka tilliten till mig själv. I samma tankevärld finns också den där tjurskalliga envisheten ständigt närvarande. Den där rösten som ovillkorligen piskar mig framåt. Steg efter steg i en riktning jag inte längre vet är rätt. Den pragmatiska delen i min trötta hjärna gör tafatta försök att medla; vänta och se, det kanske ser annorlunda ut om något år eller två. Visst finns det klokhet i det. Men alla argument jag kan frammana går lika lätt att sticka hål på med lika relevanta motargument.

För varje vecka som går får jag allt svårare att svara på frågan om varför jag ska flytta upp till BOL Norr. Vad är det jag egentligen vill bevisa – och för vem? Ju mer jag tänker igenom det hela, ju mer hopplöst ter sig det hela. Kan det vara så illa att jag blivit så beroende av civilisationen att jag helt enkelt inte kan överleva utan den? Det var ju det jag från början ville motbevisa, att det faktiskt går att klara sig själv till stor del. Men väggen av snö i vintras fick mig på allvar att tvivla. Nu är det mer komplicerat än snö, men det fungerar som en bra metafor för naturens obarmhärtiga kraft.

Frågan jag nästan alltid landar i är om jag ska tänka om. Målet kanske är fel. Det kan ju vara så enkelt att min vision av vad jag vill uppnå är helt orimlig och i stället borde sänka ambitionsnivån till en rimligare nivå. Det skulle ju vara bra nog att vara 50% självförsörjande eller 25% – eller något annat godtyckligt tal. Det enda jag vet är att jag obönhörligen dras till min lilla stuga i skogen. Var denna dragningskraft kommer från vet jag nog egentligen inte. Men när jag är där känner jag mig (oftast) hel och tillfreds på ett sätt jag inte gjort någon annanstans. Helt klart är att jag inte är klar ens med de mest övergripande delarna till en rimlig plan. Det är inte bara att göra, som många verkar tro. Eller jo, visst går det att bara springa blind in i det, men då är risken enormt stor att det hela slutar i ett misslyckande som skulle kunnat undvikas.

En annan förklaring kan ligga i att den lilla kraft och energi jag har kvar just nu går åt till att förbereda flytten söderut, att göra ett snyggt avslut på mitt nuvarande jobb och förbereda inför nästa. Här i ligger en massa andra sidospår som hela tiden naggar och skaver mitt medvetande. Ett av dessa är av ekonomisk karaktär. Vetskapen att jag under nästkommande år inte kommer kunna lägga särskilt mycket pengar på att få klart BOL Norr känns mycket frustrerande. Samtidigt som jag är fullt medveten av att mitt liv styrs av absoluta nödvändigheter och omständigheter som jag rimligen inte kan styra över, puttrar frustrationen och vanmakten konstant i mitt undermedvetna.

Det spelar ibland ingen större roll hur väl förberedd man är, när personliga små kriser exploderar runt en själv. Precis som vid ett stort SHTF så kan man inte styra vad som sker, bara försöka minimera de negativa konsekvenserna av effekterna. I mitt specifika fall, just här och nu, är faktiskt BOL Norr en belastning mer än en tillgång. Mentalt och ekonomiskt fungerar det som ett slukhål. Tänk på det som det där projektet du drog igång men aldrig blivit klar med.

Utmattning skapar hjärnspöken. Viljan och önskan att bara få tillbaka orken spelar spratt med logiken. En sådan logisk kullerbytta som poppat upp i huvudet har varit att sälja hela skiten och lägga ner allt vad prepping och självförsörjande heter. Givetvis är detta inte bara en dålig lösning utan helt kontraproduktivt, men ändå har tanken fladdrat förbi ett antal gånger. Helt plötsligt förstår jag hur människor överlag kan ta till synes vansinniga beslut i pressade situationer. Reptilhjärnan jobbar övertid för att hitta en väg, vilken väg som helst till vilket pris som helst, ut ur en ohållbar situation. Något att fundera på om ett allvarligt SHTF skulle inträffa.

Men nej, jag kommer givetvis inte att överge BOL Norr. Inte heller kommer jag att sluta vara prepper. Och ännu brinner önskan om ett annat, enklare och friare liv i mitt medvetande. För att nå sina mål måste man också kunna vara ärlig mot sig själv, även när det är jobbigt. Hade jag valt att bara skriva om framgångar och aldrig ta upp motgångar och tvivel, hade jag bidragit till att upprätthålla en illusion om det perfekta, det enkla, det romantiska, det falska. Som sagt, vill du ha en sådan världsbild saknas inte material att insupa.

14 reaktioner till “Dränerad #prepperSE

  1. Hej!
    Du vill vara en prepper, fine. Men kanka se det så att en prepper är ”prepared” på det värsta. Om du bor kvar där du bor och arbetar är ju du en prepper som är beredd på det värsta. Att flytta upp nu till BOL, tar du ut olyckan, katastrofen i förväg! Olyckan har inte inträffat än! Du har redan förberett ditt BOL för ett boende NÄR det nu inträffar. Jag bor i södra sverige och har mitt prepper 85 mil norrut. Jag har förberett mig med prylar, tankar och visioner.
    Att vara självförsörjande till 50-75% är en hög nivå. Även om du är förberedd och bor i BOL kommer du att vara beroende av din närmaste omgivning. Ni byter tjänster, mat, produkter. Precis som förr i tiden!
    Var en prepper, men gör det nu där en prepper fungerar bäst=Hemmet innan katastrofen!!

  2. Håller helt med !
    Var en prepper hemma och njut av livet här o nu ?

  3. BOL ligger bra där det ligger och kommer att finnas kvar Låt det vara så och ägna din energi ett par år åt att flytta och byta jobb och ta ett nytt beslut senare.
    Kan du skapa en möjlighet med att få ett ledigt år eller halvår och prova BOL och känna hur sjukdomen funkar när du har varvat ner och hur mycket självhushållning du skulle orka med. Du behöver ju inte skaffa alla djur på en gång, det är ju lättare med odlingar som tål att man reser bort några dagar.
    Önskar dig allt gott, och hoppas på bättring.

    1. Ja, det kanske inte vore så tokigt att prova med ett eller två års tjänstledighet istället för att klippa alla band rakt av. Tack!

  4. Hej!
    Jag har haft en svår period med uc tidigare, där nästan inget tycktes hjälpa. Det som hjälpte mig var entyvio, en biologisk medicin typ remicade som man får på sjukhuset.
    Det andra var att börja röka tobak.
    Har du inte redan testat något av detta (hamnade på bloggen av en slump, så vet inte vilka behandlingar du gått igenom) så hoppas jag att du får möjlighet att testa och blir hjälpt.

    https://polldaddy.com/js/rating/rating.js

    https://polldaddy.com/js/rating/rating.js

    1. Har själv remicade mot min uc och det fungerar så pass bra att jag i alla fall klarar av att jobba. Vi justerar fortfarande doseringen och intervallen – vilket tar en väldigt lång tid.

  5. Hej Urvaken!
    Vet du vad, jag tycker du gör en del tankevurpor! Vurpor jag gjort själv. Den viktigaste och mest grundläggande handlar om medkänsla med dig själv.
    Jag rekommenderar dig att tänka över är skillnaden mellan att vara projektledare och människa. Du behöver möta dig som människa i det här, inte som projektledare. Ge dig själv lite medkänsla. Se vad du går igenom. Ge dig krav och mål som matchar det. Du behöver inte mer måsten, mer piska, mer krav. Du behöver vara din egna vän. Ge dig själv lite cred.
    Ńär det faller på plats kommer nog resten av det som spökar bli lite mer hanterbart. Det är exempelvis otroligt frustrerande att önska en sak och göra – kanske via tvång – något annat. Du måste möta dig själv där. Det går inte att börja nya jobb och stärv efter oberoende självhushållar liv samtidigt.
    Hoppas du kan hitta kraft och en positiv spiral.
    Mvh
    Onkel Tom

    https://polldaddy.com/js/rating/rating.js

    1. Tack för insikten Onkel Tom. Har nog inte riktigt tänkt på det på just det sättet, men du har rätt i att jag allt som oftast arbetar mot målet utifrån ett projektledarperspektiv. Detta tar jag verkligen med mig i mina framtida bryderier. Uppenbart är att balansen mellan de ”hårda”, praktiska målen och de ”mjuka”, mänskliga, måste bli bättre.

      1. Lev o njut , ditt liv går inte i repris ?
        Ta hand om din kropp , för vart ska du annars bo ?

  6. Du är en prepper som under resans gång insett att du vill ha ett lugnare och friare liv på landet (BOL Norr). Helt rätt prova detta omgående, vela inte livet väntar inte på att du skall bestämma dig.
    Så länge landet Sverige fungerar bra prova BOL livet. Då finns sjukvård som kan hjälpa dig och vad är det värsta som kan hända? Jo att det inte fungerar då är det lätt att komma tillbaka in det vanliga ekorrhjulet. är ju inget misslyckande att ha provat. Du kan ju prova igen och då med lite mera förberedda kunskaper.
    Lycka till och bra tillfrisknande.

  7. Usch, det låter så hemskt med uc. Jag har själv drabbats av en inflammationssjukdom, men inte lika illa som din. Har dock ett tips som gjort stor skillnad för mig, kanske kan det hjälpa dig också?
    Det handlar om balansen mellan omega 3 och omega 6. Människan har i alla tider haft ungefär jämvikt mellan dessa fettsyror, vilket hållit inflammationer borta, men ändå immunförsvaret aktivt. Omega 6 är inflammationsdrivande och omega 3 är inflammationshämmande.
    Idag får en genomsnittssvensk dock i sig ca 15 gånger mer omega 6 än omega 3. Anledningen till detta är att vi får vårt fett från spannmål och baljväxter i mångdubbelt högre utsträckning än förr, och fettet i spannmål innehåller nästan uteslutande omega 6. Även konventionella köttdjur utfodras med spannmål idag, så fettbalansen är helt skev även där.
    Det finns otaliga studier som visar på vikten av balans mellan omega 3 och omega 6, men den tydligaste jag hittat är en där man jämfört dödligheten i hjärtinfarkt (som också är en inflammatorisk sjukdom) och kvoten mellan omega 3 och omega 6 i levern. I västländer, som USA, är kvoten totalt skev med ca 15/1. Där är frekvensen av hjärtinfarkter ca 200 per 100 000 invånare. Frekvensen av hjärtinfarkt följer sedan denna kvot helt linjärt. I botten återfinns grönland en bra kvot mellan omega 3 och omega 6, och med under 20 döda i hjärtinfarkt per 100 000 invånare. Studien finns här: https://www.researchgate.net/publication/10673140_Diets_could_prevent_many_diseases?_sg=uYKWSNOCtiBUD2srLthfzBvATGU2T5y9TaOugzUIbt4Cd-rN8TbWtkMpOdqdbMAvqcvnHnohLA
    Denna kvot är också viktig för många andra funktioner, såsom välmående, hjärnfunktion m.m.
    Jag är själv oerhört kritisk mot alla hälsopåståenden som kommer från höger och vänster. Men samtidigt har jag länge försökt få en egen uppfattning om anledningen till alla hälsoproblem som finns främst i västländer. Och just denna kvot är det hitintills starkaste kortet jag hittat.
    Så, kanske kan detta vara värt att testa? (om du inte redan gjort det). Finns en blogg som heter ledgenomexempel, som skriver en del nyttigt om detta. I huvudsak handlar det om att välja bort allt fett med högt omega 6 innehåll (främst vegetabiliskt fett) och äta mer fet, helst viltfångad, fisk samt kött från vilda eller gräsbetande djur (omega 3 finns främst i gräs och alger från början).
    Ett annat tips är att äta mjölsyrad mat, såsom mjölksyrade morötter och andra grönsaker. Den innehåller bakterier som är bra för tarmarna och det är enkelt att göra själv. Dessutom en sjukt bra grej att kunna om du i framtiden vill konservera sommarens skördar!
    Det var inte meningen att skriva en sådan textvägg, men jag blir bara ibland så frustrerad över allt elände som drabbar oss människor pga dagens kassa mat. Ber också om ursäkt om jag skriver som om det finns en enkel lösning på dina problem, det finns det förstås inte. Men kanske har du inte hört talas om detta innan, och kanske kan det isåfall hjälpa dig.
    Hoppas oavsett det ljusnar för dig framöver! (det tenderar ju att göra det, även om det känns så långt borta när allt är som tyngst).
    Med vänlig hälsning, trogen bloggläsare

  8. Lika bra att ta livet med en klackspark , det blir ändå
    aldrig som man tänkt sig .

Kommentarsfunktionen är stängd.

Drivs med WordPress | Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑